Referenser, tack!

Tips, Lotto, V75 and so on.. Vi är ett glatt spelande folk som gillar kittlande risker och tror att storvinsten ligger oss precis runt hörnet. Svenska staten har insett detta och all spelverksamhet som drar in miljarder och åter miljarder ligger i deras händer.. När det gäller arbete så tar vi inte lika stora risker, vi vill ha referenser på de vi anställer och vi som vill bli anställda kontrollerar företaget som vi skulle kunna tänka oss att arbeta i. Det vore ju dumt att anställa någon eller börja på ett företag som man inte kontrollerat först. När det gäller kärlek blir vi ett spelande folk igen. Vi utgår blint och kärleksfullt att den nya partnerns säljargument och historik är sann: "Mina föräldrar har skaffat besöksförbud mot mig men det är inte mitt fel, de är psykiskt störda och deras hund med... han som gjort att jag haltar så här." "Mina barn är så bortskämda och det är mitt X:s fel, hon har vänt dem mot mig helt utan anledning och de ringer bara när de vill ha pengar." "Vänner är helt överskattat... jag vill bara leva med min partner, det är allt jag behöver och jag är den mest kärleksfulla i hela världen, bara vi två i en egen skön bubbla... utan några störande moment" Vi blir högrisktagare och även om den där känslan av att något inte stämmer kittlar en i magen så tänker vi: "men... det blir säkert annorlunda med mig, jag ska nog få allt att bli bra." Ett bra exempel på det är ju alla kvinnor som vallfärdar till fängelser för att omvända en och annan kriminell men... inget är ju omöjligt så det kan ju också bli bra, men priset du får betala kan bli ganska högt. Detta gör ju också att vi bör fundera över våra egna referenser. Vad säger dina X om dig, vad skulle dina barn säga, dina syskon eller dina föräldrar? Vågar du ta reda på det?? Och ännu värre... vågar jag? Ohh yäs fuck it, I´m awsome don´t you know?

Fabriken är stängd

Åh, nu var det längesedan jag förlorade mig i bloggträsket. Så pass längesedan, att jag hunnit med bedriften att få två barn till. Carl Axel Oscar och Penny Inez Victoria. Men nu är det stopp. Avelsförbudet har inställt sig. Vore jag en häst hade jag varit triangelmärkt gånger tre. Jag trodde väl inte att min arma själ skulle utstå prövningen av två små till efter att i flera år försökt få ordning på de jag hade anförskaffat mig tidigare..men tydligen innehar jag en något sadistisk ådra som måste få utlopp ibland. Barn är ju, när allt kommer omkring, bara kortväxta vuxna som inte förstår sitt eget bästa, inte har en aning om vad personlig hygien är samt kostar hutlösa summor med pengar. Och då pratar vi bara överlevnad. The basic stuff. Utöver mat ska de tydligen också ha saker, kläder, stimulans.. de ska gå på dyra dagis, de ska vallas runt i simhallar, lekland, tivolin och man får alltid betala den där dyra vasen som de lyckas slå sönder hemma hos grannen. Egentligen borde man få barn mer om ett straff för sina mänskliga svagheter. Men allt detta till trots..och nu när jag inte ska skaffa fler..känner jag på något sätt att..en bebis till vore ju bara sååååå mysigt!

Vem är olaglig? Jag eller bilen?

För vem är det som ser kriminell ut? Jag eller Fårrden?

- Jaha.. vill ni vara snäll och blåsa? (skriver frågetecken men menar!)
- Mpffffffff
- Ordentligt.. en gång till!
- PPPPPpppppppppppppfffffffff
- Sådär ja. Ja det ser ju bra ut. Körkortet tack!

Rotar i väsken för att vinna tid. Medveten om att det blev stulet för fyra år sedan och att jag skulle fixa det imorgon. Mamma sidan om börjar bli nervös och undrar om hon ska hjälpa mig. Jag skakar på huvudet.

- Öh.. herr polis.. det blev stulet för ett tag sedan och jag har inte hunnit fixa ett nytt.
- Ok. Har du legitimation? Hör lugna lugna favoriterreklamen i huvudet och undrar om han snart på klingande dalsmål ska säga:

- Händerna på taket.. Det gör han inte.
- Kära herr polis.. jag tycks ha glömt det hemma och jag skulle egentligen inte köra men hon här (pekar på mamma som nu har uppspärrade ögon) hon blev sjuk så jag fick köra för att rädda alla blommorna vi har där bak.

Mamma blir grön i huvudet och ser dödssjuk ut på studs. Polisen tittar på mig och sen på mamma. Han går till sina polisbuddysar i den stora patrullbilen.

Laglydiga mamma börjar skälla på mig och undrar hur fan jag tänker och aldrig, aldrig mer ska jag... kriminella, olagligköraren moi få låna hennes bil.

Vi sitter tysta och försöker tyda deras kroppspråk. Mamma säger att jag minst får ett års fängelse och böter. Hon kommer inte att hälsa på mig. Jag ger henne Bonnie and Clydeblicken och undrar om vi ska smita. Mamma säger att hon vill bli begraven brevid mormor.

Polismannen kommer tillbaka med en kopierad passregisterbild. Han jämför den med mig:
- Ja, jo, det ser väl ut som du. Jag tittar på bilden. Ser definitvt ut som en Utbrytar-Agda.

Han hänger sin arm över biltaket och tittar allvarligt på mig. Mamma drar laglydigt bilbältet hårdare omkring sig.

- Du.. är du medveten om att ditt körkort gick ut för två månader sedan? Min mamma kväver ett skrik och mitt fjäskande leende börjar få ryckningar.

- Eh, jasså. Näe. Alltså nu skulle jag ju kunna ljuga men det gör jag inte. Jag ska berätta sanningen för dig. Jag har varit jätte sjuk. Jag blev kidnappad... Ufos och vem är jag? Jag lider av post-traumatisk telefonallergi. Alla hatar mig och torgskräck... det är hennes fel.

Pekar på min mamma. Hon nickar i trans med bilbältet hårt virat runt bröstet. Polismannen ler:

- Du.. ring vägverket och fixa direkt på måndag så löser det sig.

Han knackar på biltaket och jag rivstartar iväg. Min mamma vinkar utan att andas. Slänger av henne på hennes gata med blommorna efter. Hon står nog fortfarande på trottoaren och skäller utan att andas. Kör direkt till fotoautomaten på mobilia som första steg till ett nytt körkort.

60 kronor per karta. Målar läppglans. Klick. Väntar, väntar..

Ut kommer fyra foton av Kvast-Hilda.
60 kronor till. Mer läppglans. Rättar till håret. Klick. Väntar, väntar.

Mördar-Maggan? Inte ett dugg likt mig!

60 kronor till. Smugglar-Sally?

300 kronor och 5 kartor Most Wantedfoton senare inser jag. att detta är inget annat än dagens lögn!

Jävla maskin..

var fan är mina foton av mig?

Ett plåster på arslet = ligga lungt?

Bruksanvisning:

Klistra på det lilla plåstret på rumpan under första menstrationsdagen. Byt sedan efter sju dagar. Efter tre veckor gör uppehåll en vecka och sätt på ett nytt plåster exakt samma dag. Byt skinka. (hihi, tänk om min julskinka har rymt)

Biverkningar:

Oftast rapporterade:



Illamående (ok)
magsmärtor (ok)
bukförstoring (oj då, men finns ju puschintrosor)
kraftig och smärtsam menstruation (har jag redan)
humörsvängningar (eh, har jag också redan)
kraftiga svettningar (örk...)
blodproppar (va?)
håravfall (håravfall? va? håravfall?)
röstförändring (haha.. hij jig hiter hilin)
balansstörning (psykiskt eller fysiskt??)
depression (jaja... kan jag leva med)
ingen sexlust (men.. fan ska jag då med detta till?)



Sällan rapporterade:

paranoia (jisses?)
minnesförlust (kan ju vara skönt)
sinnesförvirring (oj.. tänk om jag preventivplåstrar i hela ansiktet för att jag inte kan hitta min rumpa och sätter på varenda stolpe.. men just det.. mindre sexlust)



Mindre sällan rapporterade:

växande och hårig klitoris (what?)


Får du andra biverkningar än de som är rapporterade enligt ovan var vänlig kontakta din läkare? (andra biverkningar?!?)




?


Alternativ:


hm...

brainfucking?

Alla som vill bli försörjda räcker upp en hand!

Överallt tornar de upp över hela Västerås fina stadsdelar.

De pampigaste husen ever.

De är inte bara pampiga, de är dessutom väldigt gamla med anrika historier. När jag ser dessa tjugorummare förstår jag varför man blir kommunist. Dessa en-familjshus skulle kunna rymma fem familjer och då skulle alla ändå kunna bo lyxigt.

Jag och Max gick ofta genom dessa kvarter på vår kvällsrunda. Jag minns när några vänner till mig fick i uppdrag att ordna maten till någon av systrarna Graafs bröllop. Jag frågade om han var snygg förutom att han var väldigt rik som hon gifte sig med. Han svarade:

"L, sådana som han har du mött tusen och åter tusen gånger ute på krogen men aldrig att du skulle fastna för en sån som han!"

Surt undrade jag varför då, jag har ju inget emot att bli försörjd! Han svarade att såna som han inte var tillräckligt mycket skadad man för mig och att jag antagligen skulle driva honom i konkurs genom att skänka bort alla hans pengar till de kollektiv jag skulle starta i hans pampiga bostäder.

Well, jag tänker att jag visst då skulle kunna bli lycklig, och han med. Han skulle i alla fall aldrig ha tråkigt och han skulle absolut hitta känslor han aldrig visste att han hade, och då menar jag inte de arga, frustrerande i kombination med kåta och hopplöst förvirrade utan.. att våga gå på toa med öppen dörr och sånt.

Och by the way, Max bajsade precis bredvid passagerardörren till en röd Jagga.. men så vet ju inte han vad klass är och jag vet inte att ta med mig bajspåsar?!

Shit happens lixom,
med eller utan pengar...

Vem vill bada naken?

Detta är ett nakenbad. Me lööve nakenbad men, löövar inte priset, 55 kronor för en brygga och sol?

Precis som alla andra dagar gick jag glad, mysig och bekväm till mitt älskade Kallis.

Men just denna dagen, i anslutning till kiosken, satt obekvämligheten Charlotta och bläddrade i en tidning. Jag ångrade mitt godissug och skulle precis vända tillbaks till min liggplats när hon fick syn på mig;

- Men... är det inte L? kvittrade hon och lade ifrån sig tidningen.
- Nej eller jo.. hej, svarade jag och log.
- Gud vad kul att se dig, sa hon och for upp i min nakna famn.
- Eh, ja... kul att se dig med, stammade jag och kände mig naknare än naknast. Efter alla hövlighetsfraser om hur länge sedan det var som vi setts, bestämde hon sig för att flytta till min plats för att "catcha upp" som hon sa.

Hon beklagade att hon hört att stackars jag skilt mig medan hon berättade om sitt otroligt lyckliga femtonåriga äktenskap. Han hade till och med köpt nya bröst till henne efter deras andra barn, visade hon glatt. Jag tittade på mina egna och aldrig hade de varit hängigare. Sedan visade hon ärret från sin bukplastik som hade varit värt varenda öre medan jag tappert drog in min egen som envisades med att lägga sig på sidan där jag halvlåg. Jag drog ner mina solglasögon och försökte sola.

En del människor kan inte sluta prata, tänkte jag medan hon pladdrade på om alla sin utlandsresor med den lyckliga familjen. Jag låg och förbannade Gud för att jag aldrig varit i Tunisien, inte heller på Barfuckingbados och att mina barn inte fått se annat än... Finland. Och att jag inte heller hade en, vad nu bilmärket nu än hette, rishög är min melodi... eller taxi ibland.

- Ska vi bada? sa hon plötsligt och jag tänkte yes... i detta iskalla vattnet vinner vikingen jag och vi gick iväg till trappan.

Idag var vattnet väldigt kallt, kan jag säga till mitt försvar. Jag var dessutom lite yr av solen. Hon gjorde ett galant svanhopp (varför heter det svanhopp för... har ni sett svanar dyka? med magen först, som jag.) Hon dök ljublande upp och ner och ner och upp igen.

Jag kan inte dyka utan att hålla för näsan så det gjorde jag inte utan gick ner för trappan med de andra tanterna. Tant efter tant pingvindök i ett bestämt led, sedan var det min tur. Alltså, min tvekan berodde på att jag, jag vet inte... kanske har jag dåligt hjärta eller nåt?

Miss perfekt svanade runt i isvattnet och tjatade... pingvinerna bakom mig tjatade;

- Kom igen nu... bara dyk... amen hallå.. kan du akta dig, dyk nu då!

Jag dök inte, gick tillbaks uppför trappan samtidigt som jag fes varje steg jag tog. Tror det var av rädsla.

Jag lade mig på min handduk och drog ner solglasögonen.

Så anlände hon-den-det. Kramade ur sina långa hårförlängningar samtidigt som hon berättade hur skönt det var.

Det var då jag såg den....

den största, gula, infekterande, snorkråkan hängande utfrån ena näsborren.

Jag log och sade inget, medan hon gick in i restaurangen för att köpa kaffe...



-



Ibland kan de minsta sakerna glädja en.

Skrivkrääämp

Jag sitter som vanligt med den bästa utsikten.
Jag kan se rakt in till min örtdoktor som har sin praktik på andra sidan gatan. Igår gav han mig massage igen. Stammande och ursäktande berättade jag att jag hade vulgokräkts av örtena jag fick av honom förra veckan.
Han nickade surt, tittade på min tunga och undrade om jag hade mens?
Det har jag?! Han är grym alltså.

Mittemot mig, tvärs över rummet sitter en, en.... solstolle.

Han skriver också på sin laptop. Jag minns inte vad han heter... vad fan heter han nu igen, han var kändis på 80-talet, gjorde barnprogram och sånt... herregud han är nog den enda som haft samma frisyr i trettio år?!

Jaja, det kommer väl. Rune har knullat med honom i alla fall.. Rune hette min bästa sommarlov-på-landet-kompis på den tiden, hon hette egentligen Rosanne men kallades för Rune. Hon hade de snyggaste brösten någon någonsin skådat. Hon var inte så söt i ansiktet men det gjorde inget, hon och hennes guppande bröst fick de flesta män på fall. I alla fall för en natt eller två... låter jag avundsjuk?
Det var jag nog, jag hatade att gå topless på stranden med henne.
När vi gick och glänste på T-bryggan bland alla andra glänsare så tittade alla,
både tjejer, kvinnor, killar, män och till och med ankorna på hennes kropp.

Jag glänste inte utan gjorde mitt bästa att i alla fall gå rak i ryggen. Jag, min magra kropp, mina små bröst och långa orangutangarmar och taniga ben gjorde att jag i alla fall enkelt kunde kliva över alla handukar på stranden.

Måsarna gillade mig, splash, måsskit någonstans på kroppen varje dag på stranden.

Vad hette han nu igen? Han tittar upp från sin laptopp ibland, rakt på mig. Argt... undrar varför han tittar argt på mig?

Vad fan heter han... ååååh!!!

Undrar vad han skriver om? Han kanske bara surfar. Det var många, många år sedan han gjorde något... ULLA-BELLA!!! Han hette Ulla-Bella... eller inte men han spelade en Ulla-Bella sekreterare i alla fall.

Skönt... då har jag löst det.

Jaha... då ska jag väl skriva själv då... hm, var var jag nu?
Ja just det, då ska vi se..





Mor

eh..

ror





Far



är rar...



-





-





nej... har inget att skriva om!