De flesta har barn, på ett eller annat sätt.
Egna, plast, påhittade.
Själv har jag tre.
Men de som då inte kan få, trots hormoner och fan och hans trebenta kusiner?
Svaret för många stavas adoption. Men, hur jävla moraliskt ÄR det, om jag få fråga?!
Ett: Du får KÖPA en unge. Svart på vitt, betala annars så blire inget barn!
Man måste ta ett banklån antagligen, eftersom dagens ungar verkar vara fasligt dyra...Du ska inte bara betala för den resten av livet, utan du får punga ut med hutlösa summor bara för att få upleva nerkräkta lakan och trotsåldrar.
Två: NÄR firar man barnets födelsedag, igentligen?
När barnet är fött? När barnet anlände till Sverige? När man betalat av banklånet?
Hur jävla rättvist är det då, tre dagar att fira när vi andra arma satar får hålla tillgodo med En! Det är den där rättvisan igen...den som inte verkar infinna sig. Och det är faktiskt ganska omoraliskt att KÖPA ett barn...tänk om man har betalningsanmärkningar men verkligen, verkligen vill ha en unge?! Men man har inte råd. Inte fan tror jag att man är en sämre föräldrer för det.
Igentligen är jag emot att adoptera. Att splittra upp ett barn så pass med två kulturer och senare identitetskriser... Men det är ju min högst objektiva åsikt..även om jag väldigt sällan har fel...hum hum...
Men nej, tänk er själva: Lilla Lisa, 19, kommer hem till mamma och pappa för de har en stor nyhet att berätta, nämligen att NU jävlar är Lisa helt avbetald!
NU först är hon en egen individ, inte ägd av staten! För vad hade hänt om Lisas föräldrar inte kunnat betala sitt lån, de kasnke hade skiljt sig eller firman konkat...hade fogden komit då och tagit Lisa med sig och satt henne på ett plan tillbaka till Kina?
Hur funkar det igentligen? Och ska vi människor få LÅNA pengar för att köpa andra människor?!
Nä, det ska vi fan inte. Ungar borde vara gratis. Med en ett års returgaranti. Minst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar