23:31 and counting

Jag har lärt mig att det inte spelar någon roll hur mycket man kämpar. Det spelar ingen roll hur många gånger man tittar bakom hörnet, det står aldrig någon där då i alla fall. Det spelar ingen roll hur mycket man trampar och sparkar för det kommer alltid en stund då ytan når över en. Det spelar ingen roll hur nytttig man än är eller hur många timmar man spenderar i löparspåret för när farmor har bakat favorittårtan och ser på en med den där blicken, då tar man en bit i alla fall.

Jag har lärt mig att hur mycket man än försöker förutse livets vändingar. Hur mycket man än försöker förstå alla samband. Hur mycket man än försöker styra över sitt liv så måste man ändå alltid till slut släppa kontrollen.

För vi är inte ensamma här.

Jag har lärt mig att det är inte blod som binder oss samman, det har en tendens att rinna lite som det vill. Jag har lärt mig att det man inte märker direkt är det som betyder mest senare. Att allt blir enklare när man pratar om det men att magin försvinner när man gör det för länge.

Jag har slutat jämföra mig med andra, jag lärde mig att lyssna

Jag lärde mig att lära mig

Jag lärde mig att trampa och sparka även fast jag vet att ytan alltid når över mig någon gång

Jag lärde mig att andas