Bättre än att ligga, helt klart.

Tops. Djävulens påfund. Värre än knark är dom, de små jävlarna. Jag bara måste, måste, måste veta att det finns tillgängliga tops att köra in i örat flera gånger om dagen. Man ska inte göra så, säger min pappa. Han är dock ingen tillförlitlig källa eftersom han petar sina öron med tändstickor. Man ska inte göra så, säger mitt ex, men han är ännu mer opålitlig i topsfrågan eftersom han petade rent sina öron med en sån senast för cirkus åtta år sedan. (och detta vet jag med säkerhet, för det var jag som petade och jag som slant och knäckte hans precious trumhinna.)
Man ska tydligen bara göra rent ytterörat säger alla tops-diktatorer unisont, för annars kan trumhinnan skadas (back to exet) men va faaan...det är ju SKÖNT!
Det är ju som att ge p-piller och kondomer till två attackbrunstiga tonåringar och säga att ni får ha allt detta, men ni får inte ligga. Hallå lixom? Att vrålpeta öronen tills det svider måste vara någon slags mänsklig rättighet. Och jag struntar i vad som kan gå sönder. Precis som rökaren struntar i att lungorna blir små, svarta och i panik försöker söka skydd någonstans bakom mjälten varje gång han tänder en cigg.
Öronen måste få petas.
Men det jäkla beroendet...topsberoendet. Det är vansinnigt jobbigt. Och man ska välja rätt sort med, det är en djungel där ute people! Tops everywhere, i olika modeller och material.
Stod för att tag sen med mitt vanliga topspaket i handen, då jag upptäckte ett helt nytt, ännu obeprövat märke. Skulle jag våga? Skulle jag byta bort mina blå plastpinnar med perfekt avvägd mängds ludd, mot något nytt och farligt?
Mm, jag vågade. Tog steget. Köpte mig tops med ekoligisk träpinne, lite mindre fluff på än mina vanliga. Kändes enormt bra. Så miljömedvetet av mig! Mindre plast och så, vilken grej. Jag kände polarisarna växa på sig bara av att vandra fram till kassan med mitt eminenta topsinköp. De var ju lite dyrare men hey, det är nog fan så mycket bättre att spola ner dom här i toan än de där miljöbovarna till tops jag brukar inhandla!
Kommer hem, sliter upp paketet.
In med en tops och klikliklikliAJ! Träpinnar i miljöns ära, säkert fine and dandy. Små, brutalklena träpinnar som ska vispas runt i öron, katastrof! Naturligvis knäcktes den. Och inte på mitten. Nej nej. Utan den fan gick av alldeles där det vita börjar, och långt in var den med. Till råga på allt var fluffet så tunt, att det skavts av och nu låg ÄNNU längre in i öran än den massakerade pinnen. Dubbelont.
Kontentan av detta är, att miljövänligt suger. Oftast. Och var är frästen den globala uppvärmmgen?! Hallå, jag fryser ju förståndet ur mig när jag går och köper mina öronpetare!
Missförstå mig inte, jag är ett stort fan av miljön. Verkligen. Men om den ska konkurera med mina tops, kommer den aldrig vinna. Jag går tillbaka till mina trogna Johnson & Johnson igen. Så kan miljön kan ta sig i arslet. Helt högaktningsfullt.

Och du kanske borde träna ku***...?!

På ett gym någonstans i Sverige

- Nej, jag vill bara ha ett kort för en månad (den billiga varianten) vet ju inte om jag gillar det? Jag menar.. är detta ett såpass bra gym så att jag tänker stanna för även om jag har typ massor av pengar för det har jag så slänger jag dem ju inte sjön! Och därför har jag också tagit på mig mina fulaste träningskläder för jag har andra snygga... dyra, hemma.

Hon tittar på mig och kväver ett gäsp.

- Ok... men vi måste ta ett foto på dig så om du ställer dig här framför kameran...
- Va? Varför då?
- Jo, eftersom det är ett personligt kort och ingen annan ska kunna stjäla det och sedan komma hit och låtsas att de är du.
- Men ingen kommer att stjäla det så det behöver jag inte!
- Alltså, alla måste ta ett kort!
- Men inte jag så...

Tittar mig i spegeln bakom flatmagebimbon och nä... inget foto idag!

- Då kan jag tyvärr inte ge dig ett kort.
- Men... här, ta ett foto på henne istället så kan vi låtsas det är jag. Damen bredvid vrider sig ur mitt grepp och fräser något om medicinering och högt blodtryck.

Jag suckar och ställer mig framför kameran. Rotar i fickan och drar upp ett läppglans för att rädda vad som räddas kan.

Klick!

- Oj då... men vi tar ett till, flinar flatmagen. Jag rättar till håret lite snabbt och ler.

Klick!

- Eh... vill du så kan jag ett till? fnissar hon.
- Nej, det vill jag inte och du ser själv jävligt dum ut på din bild... bara så du vet! Hon ler och ut kommer ett inplastat träningskort som hon fnissar lite åt innan hon räcker det till mig.

- Du kan bara vänta här så kommer instruktören och visar dig hur maskinerna fungerar. Jag sätter mig ner brevid en tavla på en bodypumpad kvinna i minimal bikini. Precis så ska jag se ut efter en månad... hjupp det ska jag.

Bill och Bullinstruktören anländer. Han har handledshandskar på sig och även han, en väldigt vältränad mage. Vi går in i gymmet och alla kämpar, flåsar och nog tycker jag att det luktar lite fis och det är inte jag.

- Vad är du ute efter? Bra kondis eller muskler?
- Ett starkt psyke! svarar jag och ler. Han ler inte.

Han tittar på mig uppifrån och ner och jag drar snabbt in magen och putar lite med rumpan. Kanske lite med brösten med.

- Jag har ett pass som jag tror skulle passa dig. Jag fnissar åt ett pass som ska passa mig.

- Magen, brösten och rumpan kommer att bli det som jag tycker vi ska koncentrera oss på. Hm, men... även låren och armarna.

Jag sjunker ihop, nickar och låtsas medveten om mina brister. Jag berättar ursäktande att jag på typ bara en månad fött sju barn men att jag tidigare varit väldigt vältränad.

Efter en timmes genomgång av mitt personliga pass får jag mitt träningskort som jag ska ta med mig varje gång tills jag själv kommer ihåg vilka maskiner jag ska använda.

Längst ner har han skrivet:

Bäckenbottensträning bör även göras mellan varje station för att stärka blablablö-musklerna och förhindra ytterligare förslappning.

Jävla idiot!

Just de musklerna är det minsann inget fel på!

Hur som helst är jag aldrig bitter.

Sitter på Familjeliv och slöläser.
Alla små fina historier om myspys graviditeter. Om små änglaungar som kommer ut, lena och fina, ooh som aldrig skriker eller förpestar sina förräldrars tillvaro.
Det är mycket märkligt.

(eller är mina egentligen små aliens, som getts till mig för att ge mig ett övermänskligt tålamod?)

Själv har jag faktiskt läst, att mer än hälften av alla förhållanden spricker under småbarnsåren. Konstigt, med tanke på hur jävla LÄTT alla verkar ha det med sina!
Jag var med mina sista avkommors pappa i nio år efter att vår äldsta kommit till världen. En smärre bedrift, jag borde få medalj! Purpurhjärtat, at lesat!

Men ändå...vilka underbara, mysiga graviditeter alla verkar ha.
Nu måste ju alla små tonåringar som finns på sidan tro att det är så för alla.

I got news for you honey.
Det. Är. Inte. Så. Alls.

Vi tar det mest uppenbara. Du blir fet. Du får bära runt på tre kilo unge, fostervatten, moderkaka och annat onödigt. Vilket sen resulterar i foglossing och en lessen, lessen rygg och en lessen, lessen man som måste massera i tid och otid.
Och, här kommer en newsflash, de HATAR att massera! De vågar bara inte neka, när hormonerna gör att man grinar till Ekonominyhterna om boräntorna stigit.

Sen blir du trött. Och inte trött trött, utan T.R.Ö.T.T. Efter 24 timmars aktiv sömn, vaknar du och gråter av trötthet. Det är sjukt förvirrande att gå från en normal pigg individ, till ett groteskt sovmonster.

Sen har vi illamåendet. Alla som tycker om att må illa, räcker upp en hand!
Ingen? Nähä, eller ja, du längst bak? Tycker du om det?!
Aha, bulimi, sa du. Ja, den hobbyn lär du ge upp om du är gravid! Inte bra för barnet, vettu.

Precis som så mycket annat du måste försaka. Du får inte röka. Dricka. Äta vad du vill och för i helvete AKTA dig för fisk, den kan innehålla spår av tungmetaller, kalium, c-vitamin, a-vitamin, arsenik och transfetter!

Ät inte chips, drick inte kaffe, helst ska du käka nån makrobisk diet på självdöd frukt. Och glöm inte att bada bastu måttligt, röra på dig måttligt, ät choklad måttligt, ha sex måttligt (där är det redan FAIL; du har ju redan knullat och nu får du stå ditt kast!) inga värktabletter och nej för fan, tandläkarbesök får vänta!

Hur det någonsin överlevt ungar sen fornstora dar, det är inget mindre än ett mirakel!

Och sen kommer bristningar för många. Det är inte vajjert. Vad den blivande pappan än säger. Randig hud, tändande! Men de får väl faktiskt ta att magen blir som en lessen, flådd zebra, de var ju med på instoppande av ungen från första början.
Sen kommer det mysigaste, humörsvängningarna. Sol ute, sol inne, sol i sinne. Eller något sånt. Sen byts det mot gråt, tandgnisslan och krossat finporslin. Och detta byte av humör kan ske av absolut ingen orsak, absolut närsomhelst, och resulterar ofta i att blivande pappor lär sig att för en gångs skull läsa signaler. Och ducka.

Sen det andra. Man kan inte ligga normalt. Sitta normalt. Gå normalt. Håret blir risigt. Hakorna multipliceras. Frondas "Rullar Fram" ekar i huvudet när man gliiider genom de sista månaderna. Vatten i kroppen. Fettlager för framtida ammning. Inga kläder passar. Alla går på krogen och du får dricka ditt avslagna kranvatten i soffan hemma, där du har en väl insutten grop du sällan kommer upp ur.

Låter det roligt? Nej. Att vara gravid är fan inget välsignat tillstånd. Och är det så, har Gud en sjuk syn på välsignat. Och tillstånd. Det är mer en förvarning om vad som komma skall, 18 år med konstant huvudvärk.



Men man får bättre hy...

I vilket fall som helst är jag jävligt snygg..

Jag förstår inte vad folk har emot krig egentligen
Krig löser problem med överbefolkning och svält
och är dessutom ett bra sätt att lösa konflikter på
Den starke har alltid rätt precis som Darwin sa
Det är perfekt att vapen finns för dom behövs
Dom behövs för att döda både människor och djur
Bäst är att pistoler finns
Fint att ha innanför jackan när man vill ha välförtjänt och äkta respekt
Respekt som endast makt och pengar och prylar kan ge
Det som är meningen med livet
Mest prylar med sig i döden har vunnit

Och se till att vinna väl
Var alltid bäst!
Bästa sättet att vinna är att ta för sig
Ta och ta hårt från alla de svaga och dumma och gamla och fula
Dom är meningslösa i alla fall
Varför ska vi betala för dom?
Dom gamla kan väl äntligen dö snart
Dom luktar illa, går långsamt
Men har iofs väldigt snygga hattar


Tänk om alla svaga bara kunde försvinna
Vi borde dela ut rakblad och extra starka sömnpiller
så dom kan hjälpa oss för en jävla gångs skull och bara ta bort sig själva
Skönt om dom försvann
Kostar bara sjukvården massa dyra pengar
Pengar som vi kan få tillbaka på de orättvist höga skatterna


Djur behövs också tycker jag
Det är gott att äta deras styckade kroppar och
det klär folk så jävla bra med djurskinnslik runt halsen
Lika snyggt som halssnarorna runt de dödsdömda
i världens bästa land U.S.A.
Bäst för att det är starkast och bäst för att deras vapen är så jävla balla
Lika balla som i filmerna man kan se dom skvätta hjärnsubstans på väggarna
(som alla blir så otroligt intelligenta av)
Störtskönt med cool hip hop musik, popcorn och Coca Cola till
Världens bästa företag förresten, finns överallt

En annan bra affärsidé är att importera tonårsslynor från Litauen
Dom tycker det är jättekul att vara instängda i en skitig lägenhet
och sälja sina billiga kroppar
Dom är dessutom sjukt lättlurade
Lätta att slänga utnyttjade och drogade i bakluckan på en BMW
för att inte smutsa ned de vita lädersätena

Andra har tjänat grovt på sina knarkodlingar i Colombia
och på all regnskog som stod där innan
som nu pryder sexklubbarna i Amsterdam
där den feta gubben fick sin HIV från
och som han sedan gav till den lilla pojken han satte på i Thailand
och dumpade utanför Marlboro fabriken
den globala kapitalisten byggt lokalt
för att asiaterna fortfarande fattar att rökning är skitbra för hälsan
och precis lika roligt som det löjliga kvidandet
från de fulla tonårsbrudarna som blir våldtagna i nattsvarta parker
(vi måste ju spara och lampor och elektricitet är skitdyrt)

Alla vet ändå att det är brudarnas eget fel
Hallå jag menar, titta på dom
Deras kläder visar ju tydligt att de vill ha sex med fyra grabbar här och nu
Samma fina killar som för nöjes skull stampar sönder folk
för att de tittar för länge och inte visar äkta respekt
(Fast iofs är det bra att ungdomar visar tecken på handlingskraft)


Vad fan är det jag står och säger
De gamla har ju skitfula hattar

Jag tänker boota om, och köra mig själv i DOS promtern. Alltid.

- Välkommen till Logitechs ”Soul registry cleaning”

- Hej jag skulle vilja göra en systemåterställning!

Sista tiden har mitt system varit otroligt segt och jag har inte kunnat utföra vissa handlingar. Det har ofta kommit upp en ruta som har informerat om låga värden i ”Risktagande” och ”Framtidsvisioner”.
Och ”Självförtroendet” har hela tiden hängt sig och jag har behövt starta om.




- Då är det bäst att vi scannar ditt system och gör en analys av innehållet och de förändringar som skett sedan installationen. Vi kommer sedan att be dig sätta ett datum för återställningen då systemet fungerade friktionsfritt och utan komplikationer.

Var god dröj kvar….





- Enligt utslagsrapporten ser vi att ett elakt virus spridit sig i ”Känsloregistret och angripit stora delar av ”Handlingscentrum”. Viruset ser ut att vara av sorten ”Självbedrägeri” och har påverkat alla beslut de sista tio åren.

Startfilen ”Framtidsvision” har raderats av misstag och nu är det istället filen ”Oro/Tvivel” som operativsystemet utgår ifrån varje gång det startar upp. Denna fil samlar på sig en massa onödiga tempfiler av sorten ”rädslor” och ”hämningar” vilket gör processorn långsam och väldigt ineffektiv.



-Ja sista tiden har jag inte kunnat komma i kontakt med ”Viljecentrum” istället har alla handlingar utförts utifrån en automatisk ”Förträngningsmekanism”


- Ja detta är väldigt negativt och påverkar även ”Kreativiteten” som har låst sig pga gamla värderingar och bristande självförtroende vilket kan göra systemet onödigt begränsat och segt.
- Har du tänkt ut någon tidpunkt för återställningen?


- Ja jag tänkte mig runt 1 juni 2000 ungefär?!
Självkänslan var då på topp och lutade sig stabilt mot fluffiga luftkuddar medan alla ”egofiler” var intakta i ”Popularitetsregistret”. Då fungerade också kontakterna med de flesta människor, eftersom ”tomma löften ” ännu inte hunnit försvaga mina relationer.


- Vi kan se att vid den tidpunkten upptogs större delen av utrymmet av ideal och orealistiska fantasier. ”Hjärtcentrum” blev hela tiden infekterat av svek och "Ctrl+alt+delete" funktionen användes okontrollerat vilket skapade obalans i moderkortet.

Vi föreslår istället att återställningen görs till 1 feb 1995.
Då fungerade alla funktioner maximalt förutom några oreparerbara filer i ”Minnes & Erfarenhetscentrum” vilket gav upphov till en del ångest och bristande självförtroende. Men för övrigt var systemet helt fritt från bitterhet och samvete och hjärtat var rent och oskyldigt.

Det fanns vid det datumet oändligt lagringsutrymme för kärleken som stod i fokus och nyfikenheten var på den tiden starkare än rädslorna. Skalet var dessutom alldeles slätt och perfekt.

Innan vi agerar måste du vara helt säker på att du vill genomföra återställningen eftersom du aldrig kan ångra de förändringar som görs eller få tillbaks någon information eller funktion efter den tidpunkten? Alla händelser kommer att raderas och fyllas med tom lagringsyta.


Välj ett av följande två alternativ: ENTER eller ÅNGRA NU!

”ENTER”…..

Tisdagstråkkel

-Amen Guuud, inte kan du väl åka till TYSKLAND?! Låter det bland vännerna när man sitter och suktar efter en weekend i Berlin.
-Nähä, å varför inte det då? undrar jag, som tycker att just Berlin är den vackraste staden i hela fucking Europa, trots att de korkade Englosarna bombade sönder den till smul.
-Aaamen Hallååå, Tyskland?! säger vännerna och himlar med ögonen. Några andra argument verkar inte finnas. Och well..de pratar lite wierd. De är lite väl självupptagna.
De har en förkärlek för att starta (ganska långa) krig.
Men en del nationaliteter gillas ju mer eller mindre av alla, oavsett krig. Det har vi ju märkt på melodifestivalerna genom alla tolvor som delas ut:

- Grekland verses Cypern (amen hallå, krig ju?)
- Ryssland verses alla andra östadsländer (hjupp definitivt krig)
- Sverige verses Danmark (öh... är skåne svenskt än eller?)
- Irland verses England (här kan vi snacka krig alltså)

Vi stöttar våra grannländer även om vi inte gillar dem.

Om det inte blir krig förstås för då flyr alla till... just det, till Tyskland!
Eller nej, kanske inte...men ändå. De har ju förlorat två världskrig, alltså ser oddsen bra ut för att de ska vinna nästa gång.
Så dit går mitt flyktlass, om det nu skulle bli krig här. Tex om Norge skulle bli skitsura för att vi åker dit och snor emliga norrmäns jobb, och börja med att harpunera oss så fort vi åkte över gränsen...

Men kanske vill jag fly till Italien och bli en grandios italienska. Vi gillar länder som har god mat. Tyskland har ingen god mat, förutom korvarna förstås. England har skitäcklig mat så de gillar vi inte heller. Och Amerika, Amerika... tja för att uppväga dålig matkultur så uppfann de extra-large portioner innehållande beroendeframkallande medel... vi gillar inte dem heller men av rädsla för att få en FBI-agent på halsen så håller vi god min.

Svenskar då?

Well, som tur är, så äro vi alla översexuella så everybody lööves us

Sleepless in vtabs packsal

Ja...man borde kanske sova? Men varför, igentligen, när jag är på jobbet?
Vore ju total osmart av mig..
Drygt dock att vända dygnet imorgon, men man måste väl. Jag har inte sett dagsljus på en vecka nu, glider omkring som en zombie vampyr och jag tror att barnen är lite rädda att jag ska dränera dom på blod.. För har jag inte barnen sover jag tills det är dags att åka till jobbet, inget solljus når mig what so ever. Min A och D vitaminhalt ligger för närvarande på minus 10%. Inte bra. Söndag kväll, Vore skönt om jag aldrig behövde ställa om. Är rädd varje ny vecka att jag kommer sova för länge, komma till jobbet när alla slutar och jag får sparken, vilket resulterar i att jag måste sälja alla mina ägodelar, förlorar kontakten med hela min familj och får bo under en ek i skogen.
Nog för att ekar är jättemaffiga och fina träd, men nåt permanentboende duger dom nog aldrig till. Om man inte är ett ekollon. Det var jag inte sist jag kollade. Vilket iofs var ett tag sen. Man kanske har förändrats, vad vet jag?
Men, tillbaka till det jag ville få sagt, så vore det smartaste nu att bara gå och lägga sig. Men, som sagt, det kan jag inte.
Livet är grymt, sa bonden. Grymt grymt, sa grisen.

Snuvig och de sju demonerna

Fritt efter Grym saga av Grimm


Det var en gång en drottning som inte hade MVG i syslöjd. En gång när hon sydde klantade hon sig riktigt ordentligt och stack sig i fingret. Hon blodade ner både den intarsiaprydda fönsterkarmen i ebenholts och det omgivande snölandskapet. Dessutom visade sig nålen vara infekterad, varför hon ådrog sig Hepatit E. Drottningen avled i hemska plågor efter att ha givit liv åt ett snorigt flickebarn, som fick namnet Snuvig.



Kungen satte in en ny fönsterkarm och skaffade en ny brutta med narcissistisk läggning. Hon satt mest framför spegeln och snackade med sig själv. Snuvig växte upp, drog runt på stan och drogade som hon behagade. Ibland skickade hon hem en leverbiopsi för att visa att hon fortfarande existerade. Eftersom farsan och plastmamman inte verkade bry sig nämnvärt lessnade Snuvig på att revoltera och beslöt sig för att försöka finna sitt sanna jag i skogen. Hon styrde kosan rakt NV ut bland grönsakerna och snubblade över en liten stuga byggd i LEGO.



Snuvig begrundade sakernas tillstånd, blandade några av sina bästa örter i pipan och drog ett djupt bloss. Därefter snöt hon sig ordentligt, uttalade de magiska orden "Who´s that fuckin' Alice?" och krympte genast till lagom storlek.



Tröskeln hade fyra pixelknölar, märkta LEGO LEGO LEGO LEGO. Sängarna var förstås lika knöliga och vinpokalen satt barnsäkrad i bordet.



//: Hej hå hej hå vi till vår druva gå! :// hördes det utifrån. In spatserade sju galna legosoldater bärande på en vintunna i hårdplast. De drog bägaren ur bordet som svärd ur sten, lät den gå runt och presenterade sig för snorflickan. Snuvig tog sig en djup klunk ur bägaren och kände sig jordad. Hon var bland likar. Demonerna och hon hade samma intressen, andades samma luft,



FETTO delade hennes intresse för långsamma kolhydrater,

SVETTO hennes faiblesse för extrema feromoner,

AMARETTO hennes vana att supa sig full på äcklig likör,

FÖRE-DETTO hennes avsky för two-night-stands,

VILLAGETTO hennes allergi för gräsmattor,

VETT-o-ETIKETTO hennes skräck för att införlivas med hagasessorna,

STILETTO hennes kärlek till det bubblande blodet.



Nätterna i Krusty Krab var ljusa, långa och hade en pedagogisk färgskala. Snuvig kände för första gången att hon började få ordning på sitt liv. Hon snöt sig i en liten tyllvinge som hade tillhört en LEGO-fe. Då knackade ett lillfinger på dörren.



Snuvig kände genast igen sin plastmoders bågmönster och slickade tillgivet fingerblomman av gammal vana. Föll genast till marken. Stopp-och-väx.



Legodemonerna byggde en kista av transparenta 2 x 1-bitar och placerade Snuvig däri. Deras tårar doftade som Super Attack-lim. Dock hade örtblandningens timma slagit. Snoret sprängde legokistan och Snuvig återvann sitt gamla hemvanda lönnfeta BMI.



Prinsen, som just passerade, tyckte det var det äckligaste han hade sett. Han utbytte blickar i samförstånd med styvmodern och lät blicken vandra över hennes fagra gestalt ända ner till de röda lackpumpsen. Drottningen läste hans önskan och räckte honom skorna. De hade samma storlek, 41. Hon klev i hans kragstövlar och de ravade hela natten.



Snuvig gick hem till farsan och hjälpte honom med tvätten. Hon tog med sig LEGO-stugan och placerade den på sitt nattygsbord. Nu behövde hon aldrig mera vara ensam.

Slaktad men Aktad

Törnrosa i Min tappning.
Bröderna Grimm, Eat Your Hearts Out!


För länge, länge sedan levde det en Kung och en Drottning, som varje dag sa till varann:

- Tänk, om vi ändå hade haft ett barn! Helst en son, lockig som morfar!

Så en dag, när Drottningen badade i sitt bubbelbadkar, hände sig att en limegrön lövgroda med stort besvär lyfte på locket till avloppsventilen, hoppade upp på badkarskanten, slickade lite på kokostvålen och sa till henne:

- Din längtan blir uppfylld. Inom ett år kommer du att ge liv åt ett barn.

Lövgrodans profetia slog in. Precis ett år efter badet, i februari, födde Drottningen ett barn. Det var visserligen en dotter, lite tanig och med spikrakt hår, men hon hade i alla fall något omisskännligt intelligent i blicken.

På doppartyt kom hela släkten och alla rikets feer utom en. Det var ett litet problem där: feerna åt ju traditionellt på guldtallrikar och Drottningen hade beställt hem 12 kuvert av Royal Copenhagen Unique Malinovsky Plate, det var det närmaste hon kunde komma. Men det fanns en trettonde fe i riket. Hon var lite udda, från London, något av en försupen baglady. Drottningen hade inte bjudit henne, men hon var en smula orolig för att damen skulle dyka upp ändå.

Släkten och feerna skänkte dygd, aktieportföljer, IQ, EQ, ESP, stegräknare, gymkort, locktång och allt man kunde önska sig åt den lilla prinsessan. Men när likören var utdrucken och gästerna började resa på sig gjorde mycket riktigt baglady-fen entré. Hon styrde kursen mot groggbordet och svepte ett par dricksglas. Sedan spände hon ögonen i det illustra sällskapet och uttalade en förbannelse över ordet slender. When the Princess will be attracted to Slender, she will fall in to a Coma, Twist and Turn, Suffer and Burn! ropade hon, svängde sitt trollspö och teleporterade sig ögonblickligen ut ur lokalen.

Kungen ville ju bevara sitt älskade barn och de investeringar som gjorts i hennes CV. Därför skickade han ut en befallning att alla sländor i hela riket skulle eldas upp. Flickebarnet, som blev döpt till Rose (hon tyckte själv det lät som en ko) växte upp, fick MVG i alla ämnen utom gympa (hon var lite rädd för plinten) och gjorde ett gudibehagligt, bildat och konversabelt om än inte helt klassiskt fagert intryck på alla som träffade henne.




Den dagen prinsessan fyllde femton år hade kungen och drottningen rest till huvudstaden för att köpa prinsessan en present, eller kanske snarare ett paket. Det var det nya Microsoft Office-paketet som prinsessan hade önskat sig i födelsedagspresent. Prinsessan älskade att skriva och ville bli författare när hon blev stor.

Prinsessan strövade omkring lite i slottet som hon brukade göra, kikade in i ett tornrum här och där. I det östra satt den trettonde fen, bagladyn, och spann som hon plägade göra om fredagarna. Denna gång hade hon en riktig slända av trä, noterade prinsessan, inte det vanliga substitutet av plast som alla spinnerskor i riket fått hålla till godo med efter kungens bannbulla mot sländorna. Men prinsessan brydde sig inte ett smul om bagladyn. Hon såg rakt igenom henne, ut genom tornfönstret, över till stallet som låg vid kanten av slottets ängar. Där såg hon något som fick hennes hjärta att bulta. En häst fördes ut ur stallet. Den frustade i vinterkylan, röken flöt ur näsborrarna. Hästen väntade tåligt medan vagnen blev påspänd, en lätt vagn för mindre vedtransporter. Det var en praktfull häst, en glänsande skäck med yvig man och ivriga rörelser.

Hästen var sannerligen vacker, men det var inte han som hade fått prinsessans hjärta att bulta. Det var stallpojken. En grabb i ungefärligen samma ålder som prinsessan, med arbetskläder och grova skor. Hästsvans, som passade så bra till hans syssla. Han såg kalvig ut, men ändå stark. Prinsessan såg rakt genom hans kläder och hon såg att han var Slender. Världens smalaste höfter och en sån söt liten häck.

Prinsessan föll ner på golvet och föll i koma. Sedan började hon krampa. Kroppen vred sig från sida till sida. Turn, Rose! Twist and Turn, Suffer and Burn! For a Hundred Years, and then Return! ropade baglady-fen. Och hela slottet föll i sömn på samma gång som prinsessan, men det var en annan slags sömn, mer som en dvala eller en slow motion. Kungen och drottningen som just hade kommit hem och kommit in i salen började gå som zombies och hela hovet med dem. Hästarna i stallet, hundarna på gården, duvorna på taket, flugorna på väggen, alla sänkte tempot, ja till och med elden som flammade i spisen pitchade ner. Steken slutade fräsa. Kocken som just skulle ge kökspojken en örfil träffade honom inte och båda somnade. Vinden la sig och träden utanför slottet slutade susa.

Runt omkring slottet växte en törnroshäck upp. För varje år blev den allt högre. Till sist var den kämpahög och omgav hela slottet, så att inte ens Rose’s anarkistflaggor, som hon hade hängt på tornen, syntes. På slottsgården låg hästarna och de brokiga jakthundarna och sov; på taket satt duvorna med huvudet under vingen. På tronen slumrade kungen och drottningen. Ibland tog de några trevande danssteg mot varandra, halvt i trance. I köket sov flugorna på väggen, kocken i köket höll fortfarande handen lyft över kökspojken, och pigan satt med den svarta tuppen som skulle plockas.

I riket berättade man sagan om den sköna sovande Törnrosa - så kallades nämligen prinsessan - och ibland kom prinsar och unga riddare som ville tränga igenom häcken för att komma in i slottet. Men det var omöjligt, för törnet höll tätt. Flera ynglingar blev hängande där utan att kunna komma loss och de dog en jämmerlig död. Stanken blev efter hand outhärdlig. Anticimex, Fonus och fixarlaget gjorde med jämna mellanrum en samlad röjningsinsats som förbättrade läget tillfälligt.

Prinsessan Rose sov – men hon levde. Hon drömde klara drömmar och gick ibland i sömnen. När kramperna drabbade henne blev marorna svåra och hon såg sig själv steglad, dömd för sin otillbörliga passion för stallpojken. Turn, Rose! Twist and Turn, Suffer and Burn! For a Hundred Years, and then Return! ekade baglady-fen i hennes minne.

När kramperna avtog red hon med honom på skäcken, ut över ängarna. De satt barbacka, först hon bakom, höll om hans smala liv. Sedan övertalade han henne att skifta plats. Hon blev först lite rädd för fartvinden och den klara sikten, men så vande hon sig långsamt, lät hans händer greppa henne sakta. Det var som roseneld och snö. Fuck anarchism, this is better, tänkte Rose.

Tja, säg den lycka som varar beständigt. De hundra åren tog slut och Rose vaknade. Hon hade väldigt ont i huvudet. Flugorna och föräldrarna visade vissa livstecken, men Rose prioriterade föremålet för sina drömmar: stallpojken. Hon stapplade ner på gården, men mindes i samma ögonblick att han hunnit rida ut på skäcken den gången för hundra år sedan innan roshäcken växte upp. Så vad kunde hon göra? Hon slet kökskniven ur den yrvakna pigans hand, va fan en plockad tupp mer eller mindre, och använde den som machete när hon försökte ta sig genom häcken.

Det var förstås inte lätt. Prinsessan fick blåmärken, skrubbsår och sticksår, och många av dem infekterades av diverse tropiska bakterier eftersom klimatet blivit mycket varmare under de 100 åren. Men roshäcken var ändå programmerad att hålla folk ute, inte hålla dem inne. Så till slut, efter sju sorger, åtta bedrövelser och nio katastrofer, lyckades prinsessan ta sig igenom. Blodig, tårögd, luttrad och stolt stod hon där; och räckte upp ett blött pekfinger i luften för att försöka utröna i vilket väderstreck hon skulle söka sin stalledräng. Eller kanske hans sonson. Ut skulle hon ju, i vilket fall.

Devoted to Love. With License to Kill, skanderade Rose när hon stegade ut i världen.

Sex säljer och jag har ju sex, är jag såld nu?

Jag vill… jag vill ha denna veckas unika superguide till de 300 mest prisvärda lådvinerna, hela listan. Och jag längtar efter experternas betyg på de plattaste mobilerna, de bästa antik-fynden, den tyska väderprognosen för hela sommaren och jag bara måste få läsa Mat Tinas egna ord om de galna tittarreaktionerna på troschocken inför Schlager-Bert och Guld-stefan och ICA-Stig och Succe-sanna, ja hela svenska folket

Och precis som du vill jag smygläsa otrogna Bonde-Fredriks Sofias heta kärleksbrev till Karl-Petter. Jag vill akut-trösta Brolle efter katastrof-fiaskot på succéturnén när han är knäckt och chockgråter. Jag vill stötta Harry Boy i hans tragiska spelmissbruk. Jag vill ha nakensex med porrdockan Natacha i en garderob i direktsändning i tv i hela landet eller träffa en ensam mamma som söker…

Sex, sex, sex, sex, sex, sex! Jag vill lära mig alla Kristi Bruds hemliga samlagsställningar, de enkla knepen och de rätta knipen. Uppleva det största som hänt sedan G-punkten, den nya svenska superorgasmen som aldrig tar slut. Så gör du - steg för steg, finger för finger, stöt för stöt

Och precis som du oroar jag mig ofta för om min foppatoffel är giftig, om mina lätt röda nagelband är en tropisk blodsjukdom eller om mitt sneda leende är tecken på rabies eller bara indonesisk kycklingpest. Jag undrar om min huvudvärk är livsfarlig fästingsjuka, hur jag blir av med min oro och ångest med glada tankar och om mitt sötsug verkligen är vuxen-adhd

Jag vill veta hur jag blir av med min ballongmage, bränner bort mitt julfett och mirakel-räddar min drömfigur. Alltså, hur jag ska gå ner utan att behöva gå ut, men ändå gå in för att rekordrasa i vikt genom att lära mig de smarta smalknepen som fungerar och hur man undviker dolda dödliga sockerbomber i frukostflingor, men ändå unna mig allt

För det är Nya tider. Det gäller att vara i Toppform, ha Talang, hamna på Folktoppen. Det gäller att ha värsta kroppen eller största snoppen och bevisa sin Existens i Baren, i Idol, i Körslaget, i Parlamentet, i Morgonsoffan, fan…i hela jävla fucking Riket, så därför…

... precis som ni … köper jag mig en Expressen

Simon Says: Det var en gång...

Jag skriver mycket skit bara för att..tja..för att det inte får plats mer bajs i mitt huvud, skulle jag tro, och det behövs mer utrymme där inne. Ibland försöker jag dock få ner mer än blahaja-ord på skärmen, ibland försöker jag skapa. Jag har fem diktsamlingar, två romaner och en novellsamling som skräpar ner i min laptop. Ändå blir inget avklarat och inget blir bra nog.
Sen har vi även de enorma problemen att hålla hjärnan på ett enda spår när jag skriver..eftersom den har ett eget liv och ibland för konversationer med sig själv utan mitt samtycke, kan det sluta såhär:

Berättelseskrivning, försök 56709:

Det var en gång..

vid en liten grusväg på en blommande äng..

nää..å ett å två..

det fanns en gång ett litet hus.. Helvete!

Det var en gång en gång som...

vid en grusväg.. äng..

[mummel, mummel]

Håll käften jag försöker skapa här!!!

Den blommande ängen
där det låg ett hus
vid en grushög... och en grusväg skulle det ju vara och... AMEN käften, försöker skapa här!!!

Det var ett hus som låg med
en liten grusväg på en blommande äng...
Låg med en grusväg? Jävla skit...

[knycklar ihop pappret]

Det var en jävla gång som låg med ett pittoreskt hus...

men det var ju FAN att det ska vara så jävla svårt..
nu ligger ni still.. fattar ni!! Pitthuset.. du ligger där och grusväg.. du ligger där..och blommande ängen, var är.. hallå, var är den blommande ängen? Där är du ju.. va, blev du rädd.. men jag är inte arg..

så... du kan ligga där

då börjar vi.. alla beredda? Bra.. då kör vi..

Det var ett höghus som stod brevid en motorväg mitt på en åker och what the fuck happend here?

Vad då inte bra som jag ville?

Ville du inte vara ett pittoreskt hus.. du ville vara ståtlig och ståndaktig.. men det kan du inte och är du inte snäll så blir du ett utedass..!

Är ni klara nu? Bra...

Det fanns ett litet rött pittoreskt hus som låg vid en liten grusväg mitt på en blommande äng...Va? nääää.. pittoreskt är inget fult ord och sluta gnälla nu... Hallå.. var ska ni?

Amen herregud, vad är det med er? Ska ni sura nu?

Alltså jag skiter i det här...

hör ni... JAG SKITER I DET HÄR NU!!

Vad gör ni.. aj.. ajaj..aaaj!! Skrivkramp, rakt över plytet.. helvete.. ta loss.. hjälp! Ta loss den.. jaja.. ni får vara med och bestämma då... ta bort skrivkrampen.. tack..(suckar)då börjar vi igen...

Det var ett stånd-aktigt?

höghus?

som drog över?

en grusväg mitt på en blommande säng... ???

Nej det här känns inte som jag... det här står jag inte för... aj.. aj.. bara skoja ju.. aj..eh..

fan vad bra..
bra skrivet.. oaj, jätte bra skrivet menar jag ju!!

men nu... alltså jag ska nog måla tavlor istället...

eh...

hej penslar.. vad gillar ni.. Simon says?

Kissa som en hund, och ljug som en människa

Ut genom porten går jag och springer Max.

Med ryggen mot sin bil står tvättstugepolisen. Hon som tidigare hatade mig och skickade ständiga klagomål till hyresvärden:


"det har kommit till vår kännedom att ni inte använde er tvätttid trots att ni bokat"

"det har kommit till vår kännedom att något barn i ert hushåll spelat fotboll på gården"

"det har kommit till vår kännedom att ni inte torkat tvättmedelsluckan efter er"

"det har kommit till vår kännedom att ni använde toaletten utan att be om lov!"

Så jag köpte en julblomma, hängde på hennes dörr och tackade henne för att jag nu, tack vare hennes ständiga närvaro i källaren och fuckingöverallt, inte längre var rädd för att gå ner i tvättstugan. Nu älskar hon mig och jag är som hennes förlorade dotter eller nåt.

Det blåser och hon står och lyfter på sina glasögon och torkar sina rinnande ögon, ler och säger:

-Ååh, hejhej Max. Hon klappar honom medan han studsar upp och ner, sedan närmar hon sig mig.

- Du... du som har hund, vet du eller har du sett vilken hund det är som brukar kissa på mina däck?

Jag sväljer hårt, kallar till mig Max och sätter på honom kopplet.

- Eh, nej.. det har jag inte sett. Max står på bakbenen med siktet inställt på hennes däck. Hon står fortfarande med ryggen mot och fortsätter:

- Nej för det är så äckligt, jag har precis tvättat däcken, igen, men sen ser jag på hushörnet att även där är det väldigt nerkissat.

- Du tror att det är en hund då? Kanske det är den där uteliggaren som brukar gå förbi? svarar jag snabbt.

- Uteliggare? Här? Det har jag aldrig sett, menar du det? Hon tittar sig oroligt omkring.

Jag blinkar hysteriskt och nickar med huvudet medan Max gnyr och vill vidare, mot bildäcken.

- Men gud... det måste vi ju hålla koll på då, säger hon och klappar Max.

- Ja och han är jättestor och jättesmutsig och en jätteuteliggare och han är alltid jättekissig, säger jag utan att andas.Max rycker och drar och precis när jag ska dra honom till mig tappar jag kopplet och han springer snabbt mot hennes bil, lyfter på benet och kissar lyckligt.

Jag kastar mig i hennes famn och kramar henne hårt för att hon inte ska vända sig om. Hon tappar andan eftersom fysisk kontakt är något hon inte längre minns känslan av.

- Vi ska vara rädda om varandra, säger jag. Och vi ska skydda oss mot alla kissande uteliggare och jag ska hålla utkik så att ingen längre kissar på dina bildäck. Hundfan springer vidare mot gräsplätten. Jag släpper henne och går vidare med en "sköt om dig klapp" på hennes kind.

Och så vitt jag vet... står hon fortfarande, gapande med ryggen mot sin bil. Och hon är såååå, äcklad!

Och Max... tss, fattar inte vem som lärt honom att kissa bara på hennes bildäck.

Den vårvinterdagen jag trodde jag skulle dööö!

Vaknar flera gånger under natten, svårt att svälja mitt eget saliv. Klockan sju sätter jag mig febrigt upp ur sängen, kravlar mig ut på toaletten... har jag svalt en septitank eller nåt?

Gråtande ringer jag och sjukanmäler mig och den som svarar låter chockad och undrar om det verkligen är min röst? Har någon dött eller har jag brutit ihop (finally) eftersom jag gråter?

Skickar iväg barnen till skolan, tittar på hunden, säger hypnotiskt:

- Du behöver inte kissa, du behöver inte gå ut...

Han lägger huvudet bedjande på sned, jag snyftar:

- Kissa *snyft* var du vill...

Somnar.

Vaknar och ringer vårdcentralen:

- Hjälp... jag tror jag dööör!

Får en tid direkt, drar på mig jackan ovanför pyjamasen och knyter en halsduk runt huvudet och går över berg, genom storm och vilda isbjörnar, flera mil liksom. En del stannar och tittar på mig och jag låtsas vara spetälsk. Tänk om det är spetälska i halsen?!?!

På vårdcentralen finns bara pensionärer och jag. Men det är bara jag som är sjuk, jävla puckon som slösar med min tid och inga läkare pratar svenska så att man förstår. Tanterna beklagar sig till sköterskorna och ännu en gång jävla purjon som skiter i mig för jag är den enda som är sjuk. Kanske dör till och med.

Till slut kommer min läkare. En gammal, svensk, överlevande läkare från long time ago. Han hasar sig, med små, små steg framför mig och jag, som är döende, funderar på om jag ska slänga upp honom på min axel så vi kommer in i undersökningsrummet någon gång. De låtsassjuka tanterna är gröna av avund och jag tror att det var honom de alla ville ha... istället fick de Abdullah eller nåt, som ingen förstår.

- Jaha... var har du ont lilla vän? frågar han medan han darrande försöker skriva i journalen.

- Halsen och minst hundra grader feber!

- Jaha... då ska vi titta, gapa stort, håll ner tungan, nej... ut med tungan, så där ja och ojoj... det där måste göra ont.. fullt med blåsor i hela svaljet, vad jobbar du med?

- Prostituerad.

Han tittar snabbt på mig sedan in i halsen igen.

- Bara skojar, jag är uteliggare... *snyft* skojar igen... jag är en döende packsalsarbetare... på alla sätt.

- Men lilla vän, varför så ledsen?

- Vet inte.. eller jag är inte ledsen tror att det är tårkanalsinfluensa?

Han skrattar och hasar sig fram mot datorn. Han klickar på allt som syns men inte där man ska. jag vill dö.

- Kan det vara galna kosjukan? fågelinfluensan... gonorre´?

Han ler allvarligt.

- Nej du, kära lilla vän... det är ett ilsket virus bara.

- Ja... jävla ilsket och det är nog därför jag gråter för det gör jag när jag är ilsken. Åh herreguuud så ont det gör när jag sväljer.

Han lyckas äntligen klicka rätt och skriver ut något som jag ska gurgla halsen med, tar mig i hand och säger att jag ska krya på mig och äta så många alvedon som jag vill. Jag gråter och säger att han måste ge mig antibiotika eller döda mig för jag har så mycket att göra denna veckan. Han ler och säger att allt får plats så småning om?

Tanterna stirrar på mig när jag går ut och jag pekar gråtande mot hans rum:

- Den jäveln dumpade mig efter att han smittat mig med klamydia... ta Abdullah istället och säg bara... A N T B I O T I K A... och ni andra, tja..be om en..en..dildo, eller nåt..

Skål tamefan!

Stirrar på ytterdörren...

Jamen kom in då för helvete!



-




Åh... måste jag resa mig och öppna



-




Vinglar mot dörren och slänger upp den rakt över min egen fot

AJ OCH HELVETES JÄVELENS SKITDÖRR!!

Öh.. kom in, ja visst är den fin min balklänning... jag rensar (hick) garderoben och vill du ha lite vin? Inte? Ok.. varför det står två glas? jo jag måste ju skåla emellanåt.. så häller jag upp lite till mig och lite till mig och sen skåltamefan och sen dricker jag lite ur här och lite ur (hick) där, men kolla vad fin blomma jag har i håret? Nej, det är ingen fågel... tror jag, eller är det?

Vill du också prova lite.. här, denna klänningen hade jag på en julbal... det var förresten där jag lärde mig att skåla.. skål till vänster, skål till höger och sen skål rakt fram och sen halsa, men det var det bara jag som gjorde. och det var bara jag som inte ville knulla med han den där som jag var där med vad han nu hette... vad hette han nu..

Vad det är? det är.. ja vad är det? en läderhosen eller nåt, vet inte vad det heter, vill du prova men tror inte du kommer att kom in i den för då vägde jag typ.. 15 kilo eller nåt men här... denna är väl fin (viskar) det var min mormors.. hihihihi, , kom vi kan gömma oss i den och leka mammografi.. jo för vem fan hittar något på en mammografi och därför ska jag inte gå dit, när de kallar mig om tjugo år eller så där, nej, jag är inte trettio..inte alls. Men... one day.. (hick)

(det är fult att ljuga och det är mycket fult att ljuga!)

Jaja... så jag är väl fucking trettio då.. (hick)

Men du är ju min bästa vän och jag är så glad att du kom så där... inte?

Är inte vi vänner?
Men vem är du då?

Min granne?

Jaha.. eh hej, vad vill du då?

Skruva ner?

Inte klampa och gå med högklackat?

Inte sjunga?

Men hallå alltså.. (hick) jag sjunger skitfint, lyssna... hallå, men vänta.. och stäng dörren efter dig och jaja jag kan också ringa poliiiisen, förresten känner jag en, eller gör jag?

(hick)



men... jaha,

skåltamefan!!

Rubrikslöst

Jag tycker bättre om djur än människor. Förlåt, vi är ju också djur. Men ja, ni fattar?! Jag har haft alla dess former från menlösa vandrande pinnar, möss och hamstrar, till hästar, hund som väger mer än mig och katter. Och just katterna, det är något speciellt. När jag bodde i lägenhet i min forna ungdom (för inte ALLS så många år sedan!)hade jag en bondkisse som var smartare än de flesta människor (män) jag träffat. Men hon gav mig extremt dålig samvete, just för att hon var innekatt.
Jag var den som begränsat hennes värld, även om jag vill tro att jag räddat henne från en grym bondgårdsvärld där löss, loppor och mask i magen är vardagsmat.

Hos mig fick hon lever, räkor och... torrfoder.

Hundar och människor är av lägst rang i hennes värld. Hon själv stod över allt och alla, även andra katter, trodde hon.

Min dotter var dock hennes märkliga jämlike och de lekte gömme, klösa armen och håna hunden.

Hunden var enligt henne efterbliven eftersom han alltid kom tillbaka efter varje promenad. Katter tvättar sig själva, det gör inte hundar och när han lät sig badas, klippas och borstas låg hon på bordet och rullar skrattandes runt, för att sedan peka tass åt hans fula frisyr. Sedan springer han och gömmer sig under soffan.

Ibland, vid obevakade tillfällen, har hon lyckats fly genom min franska balkong (första våningen) och gömt sig bland buskarna. Det är då vi alltid får grannsämja eftersom alla älskar och gullar med kattfan där hon majestätiskt sitter i fönstret, så när hon rymmer hjälper alla till.

Detta har nu hunden förstått som den avundsjuka lilla skit han är, och den franska balkongen (öppen eller stängd) blev hans revir. Ingen katt passerar ut och ingen passerar in. När kisse närmar sig skäller han och jagar upp henne i sitt eget hus.
Hittade henne en gång i hans hundkorg. Chockad och förskräckt satt han och stirrade på henne, funderade;

hundkorg - fransk balkong?

fransk balkong - hundkorg?

Hundkorgen vann och han plutosprang på samma fläck ett tag innan han rusade mot henne. Graciöst kastade hon sig över honom och liksom flög ut genom balkongen samtidigt som hans hundkorg med honom i gled rakt åt andra hållet och in i väggen.

Den kvällen kom hon självmant hem och lade upp en stor äckligt död, kråka mitt på golvet. Den luktade som döda kråkor gör i allmänhet, och efter att jag slängt ut den kräktes hon en hårboll modell enorm på min ärvda matta.

Vem säger att djur inte berikar livet?!

Hårresande!

Vi är alla drabbade av det. Vi hatar det, älskar det, trivs med det eller vill ständigt förändra det. Det finns i en miljard kulörer, vi tar bättre hand om det än vi gör med mycket annat, det är en källa till gråt och tannagnisslan men även till viss stolthet. Talar såklart om hår. Och jag har nog haft alla tänkbara varianter. Lång ner över arslet. Så kort rakat i nacken att Marie Fredriksson framstår som långhårig hippie. Det har varit permanentat, bobbat, uppklippt i etapper och atrapper och fan och hans sysslingar. Det har varit chokladbrunt, mattsvart, blåsvart, rött, orange, lila, svart med bruna slingor, rött med svarta slingor, rosa (jag såg ut som 14 och alla peddogubbar stötte vilt på mig på ICA) det har varit slingat, gyllenblondt, vitt, solblondt, grönt (resultatet av dålig blekning + simhallsbesök)det har haft samam färg som slotts senap, äggskalsbeige och kolafärgat.
Idag är det för närvarande blondt med en läskig utväxt, och nu har färgatonaslingablekaklippafönastyla hetsen satt igång i mitt huvud igen!
Vill jag raka av mig allt och hoppas på att det som växer ut har en ljuvlig, fudge färgad nyans, som när jag var liten? Nja..här tar vi inget förgivet. Risken är större att det som kommer fram på skalpen är mer åt det dödråttadrunknadipoolenpäls färgat..och så kan vi ju inte ha det. Brunt..har jag haft så många gånger och det känns lite trist måste jag erkänna. Brunt. Bara ordet osar ju läsglasögon och stram knut i nacken. Thats not me. Egentligen vill jag nog ha turkost..det ser fräscht, läckert och udda ut. Men de där extrema färgerna kräver sådan omvårdnad, och thats not me heller. Jag vill inte styla, inpacka och färga om varannan vecka..jag vill bara vakna, ruska på huvudet och sen ska det ligga perfekt, se perfekt ut och lukta nytvättat. Så händer det nu inte, har jag märkt, vis av erfarenhet. och eftersom lathet är en last of mine, ser jag oftast ut som ett skrämt troll dygnet runt. Jag skulle säkert kunna ha en fin frisyr och någon vansinnigt högblank färg, men orka? Jag lägger hellre tiden på annat..typ..soffan och..tja..sängen..

men en eloge till alla er som oskar sköta om era awsome hår..jag är sjukt avundsjuk!

Skrik och panik

Jag tycker inte om att oroa andra. Gillar inte att känna att jag ligger någon till last. Och något jag verkligen avskyr är när jag, vid väldigt få gånger i livet, bryter ihop och blir hysterisk. Det händer inte när dottern ramlar av en fem meter hög häst. Inte heller när sonen tänder eld på deras lektält på övervåningen, med sig själv inuti. Inte när hästen går ner sig i ett kärr och knappt tar sig upp igen. Inte när bilen voltar av vägen så taket krasar. Detta, mina vänner, får mig icke ur balans. Men sen kommer de. De där stunderna i livet när alla spärrar ger vika. Och man skärrar skiten ur både sig själv och sina nära och okära

Jag är gravid i sjätte månaden. Ringer äkta man och sambo på hans mobil, stört gråtande. Sådär hickandesnyftandetjutande gråt, som bara vi kvinnor kan få till. Ingen finkänsligt snyftande här inte, utan fontänen är på, Han svarar inte. Jag ringer på arbetsmobilen, den som man bara får använda i nödfall, typ om huset står i lågor och katten är kvar därinne.

Han svarar, något irriterad.
-Du måste komma HEEEEEEEEEM!!! Vråltjuter jag i luren och jag tror han blir lomhörd på kuppen.
Jag hör hur han slåss mot paniken.
-Är du okey? är barnet okey?!
-Bara KOM HEEEEEM vrålar jag och gråter så tänderna skakar i sina fästen. Sen slänger jag på luren för extra dramatisk effekt.

Tjugo minuter senare drar han upp dörren så att karmarna nästan ger vika. Hoppsan, tjugo minuter för en väg som tar femtio i vanliga fall? Inte illa pinkat!

-Vad är det?!?! Är allt bra?!? säger han och han sluddrar på orden av panik och känner på hela mig, vänder och vrider och synar mig i sömmarna.

Jag sträcker fram händerna, och med stora tårar rullande efter kinderna och darrande underläpp håller jag fram mina favvo jeans.

-Jag kan inte få igen dom i midjan längre, hulkar jag. Jag har blivit tjoooock! Och jag vill inte ha nya, för jag vill ha dom här! Jag vill inte vara gravid längre heller, jag vill ha min flatmage tillbaka och jag vill inte ha fula tjockismamajeans! Jag vill ha dom häääär!

Och medans han lutar sig mot väggen och tar sig för bröstet ylar jag som en besatt prärievarg över mina numera alldeles för skinny favorit jeans.

Och nej...vi är inte gifta längre...Undrar om hans nya också ballar ur ibland? Hoppas det, så jag inte framstår som ännu mer onormal. Var nu normen för det går..?

If you fuck it, you buy it!

för vem fan bryr sig?

det sker ju ändå aldrig någon förändring.

tant raffa i receptionen kommer aldrig att sluta, trots att hon hatar både sitt jobb, sin lön, sina kollegor och hennes tio år gamla leopardmönstrade topp kommer aldrig att haffa någon friare. och då har den kraftiga övervikten inget med saken att göra.

rektor harry kommer fortfarande att sitta i sitt överflödiga rum, medan sjutton lärare trängs på tjugo kvadratiska ska snartgåtillfacketmeter, trots att han sällan är där, då den nya filialskolan har fått en ny fransklärarinna och behöver mycket stöd, det stödet hans fru aldrig får eftersom hon får det av grannfrun.

det viskas men ingen berättar någonsin för bulimiläraren om chokladresterna som efter varje paus, hänger i mungipan. inte heller att det alltid luktar kräk på toaletten efter hennes besök.

bakterieparanoidasusanne, som trots sin ringa ålder undervisar i psykologi, har aldrig tittat någon i ögonen, sagt godmorgon till sina kollegor eller berättat att hennes mellannamn är gertrud och att hennes enda vän, är katten morten.

lesbiskalisa har bilder på allehanda hunkar ovanför sitt skrivbord och hennes flickvän, som är den av dem som har körkort, hämtar henne varje dag ett kvarter bort så att de viskande kollegorna inget ska få veta eftersom de såg till att bögrolf fick sluta.

ingen berättar för AAgustav att han luktar sprit eftersom han i ärlighetens namn berättat om sitt forna missbruk. alla hans elever har mvg eftersom hans generösa livsfilosfi glömt bort alla fel.

resten av hjordens bittra uppsyn skriver dagbok varje kväll och varje kväll är en repris av den forna kvällen.

men i entrén till denna skola står en skylt:

Vi utbildar framtiden!

Pimp My Ride

Om ni fick en önskan, bara en futtig litenskitönskan, vad hade ni valt? Pengar? Kärlek? Snygg älskare/älskarinna? Jag vet vad jag hade tagit, utan att tveka! En limo. Och nej, jag är ingen bad pimp reincarnated i en blekfet svenskas kropp, min önskan har en högst normal förklaring. Jag vill äga en limo enbart för att den har en sådan där ultrafräsig hiss, ni vet en sån där som de trycker på en knapp och *hissa hissa* så är baksätet total borta. Ljudisolerat. Tyst. Inteettendaljud och fuck it, så ljuvligt! För er som inte besitter en skara mer eller minde högröstade barn, kan jag tala om att den där hissen kan rädda många mamma-trummhinnor.
Och ni som har barn vet hur det är.

Är vi framme snart?
Nej.
Är vi där nuuu?
Snart.
Är vi framme nuuuu dååååååå?
Alldeles snart gubben.
Mammmmaaaaa! Mamma! Mamma! MAMMA! MAAAAAMMAAAAAAAA!
JA?!
Jag såg en bil.

(en, två tre...)

Okey hjärtat.

Och min favorit är:

MAMMMMAAAA! Karolin tittade ut genom mitt fönster! Säg åt henne, hon har ett eget på sin sida!
Karolin, titta ut genom ditt eget fönster!
Men det var hästar på hans sida om bilen!
Viking, låt din syster titta på hästarna!

Varpå den lille försöker täcka över fönstret med sin minimala kroppshydda. Det fungerar inte. Syster blir förbannad och nyper ett stadigt grepp om det lilla hull han har. Och sen är knytnävsslagsmålet ett faktum. Och slagsmål är, iaf inte i den åldern, tysta. De tjuter som tjackskadade pirater där bak. Och mina öron blöder.

(hissa hissa)

Och sen fortsätter det...on and on and on..tills du inte längre vet vad du svarar på, och likagärna skulle kunna ge sex och samlevnadsråd till min trettonåring utan ens ha märkt att jag öppnat munnen.

Så därför, kära allasomorkarbrysigomvadjagskriver, önskar jag mig en limo. En ljudisolerad. Inte bara för min hörsels skull. Eller för mina barns stämbands skull (sådana kan faktiskt opereras bort, det har jag googlat!) Utan för hela mänsklighetens välbefinnande!

Nattvandrare Utbytes, sämre begagnad...

Jo, jag har nattvandrat. När jag ville vara vuxenmyndigcoolochfräsig-mamma. Det var inte fullt så hemskt som jag inbillar mig nu att det var, kanske..men it went a little something like this:

"Hahaha och skål ta mej fan.. oj, mobilen.. ska bara svara.. hej!"

"Ja hejsan, det här är Berit bla bla whats my name ifrån nattvandrarna.. vi står här och väntar på dig, du har väl inte glömt?"

(panik som fattar sig snabbt)

"Va? Nej, nej, jag är på väg.. jag är där om fem minuter."

Hej då till alla.. springer trippandes iväg på tio centimeters klackar och minikort kjol. Ställer grogglaset på trottoarkanten.. tvärstoppar en taxi trafikpolisaktigt mitt i gatan "Kör, kör.. fort som fan!"

Kollar in taxichaufförens byxor och skor. Föreslår ett byte. Han skrattar och tror att jag skämtar när jag börjar dra av mig kjolen och knäpper upp hans byxor

"Hey? hey..vadd gor do?!" Slänger hundraspänn i hans nakna knä och säger att det är en äkta HM-kjol och han ska ta väl hand om den.

Springer i för stora skor och för korta byxor över gatan där de tre andra föräldrarna väntar. Trycker in fem tuggummi i munnen då jag minns att man absolut inte får förtära alkohol under nattvandringstiden.

De ler lite avmätt och hälsar mig välkommen. Vi går till samlingslokalen och går igenom vilka område vi ska besöka, regler vid omhändertagande och ingen av oss har väl druckit alkohol? Jag skakar bestämt på huvudet och låtsas inte om de sex misstänksamma ögonen som granskar mig.

Så kommer the ögonblicket.

Den gula reflexklädda nattvandrarjackan runt mina axlar och jag..

jag är inte längre.

Jag är pondus,
status.. jag

är en vuxen myndighetsperson.

Jag får ansvaret för ficklampan och håller ett varsamt tag om den.

Vi går ut.

Ut i den farliga världen fylld av terroriserande, vilsna ungdomar. Det ösregnar. Vi går på rad. Likt "de omutbara" och maktberusningen är totalt.

Jag är en kvinnlig Sean Connery och uppmanar de andra att hålla sig bakom mig. Vi ser några ungdomar sitta och ta skydd av regnet på en lekplats. Bländar deras ansikten med ficklampan och frågar om allt är ok? De nickar. Jag frågar om någon behöver första hjälpen? De skakar på huvudet. Jag envisas med att jag kan göra hjärt och lungräddning om de behöver. De går hem.

Vi går vidare.. det öser ner ännu mer och min mascara rinner längs mina kinder och den andra mamman ser ut som en dränkt katt.

Det regnar in i mina förstora skor men det gör inget. Jag kan simma. Vi letar här och vi letar där.. inga ungdomar någonstans.

Vi ser två killar på avstånd. Bestämmer oss för att förfölja dem. De går snabbare, vi går också snabbare. De springer, vi springer efter. De rusar till slut in i en trappuppgång och kallar på mamma. Vi går myndigt förbi.

Den ena pappan ser inget för hans glasögon har inga vindrutetorkare. Jag föreslår att han ska ta dem av sig. Han går rakt in i en stolpe. Han börjar blöda från pannan och svär. Vi bestämmer oss för att avsluta natten då klockan är halv två och inga ungdomar verkar vara ute i detta ovädret. Vi går, efter tre timmar, tillbaks till samlingslokalen.

Pappan blir omplåstrad och Berit säger att jag kan lägga ifrån mig ficklampan. Jag vill inte.

Hon säger att jag kan ta av mig jackan.
Jag hör inget.

De försöker bända upp mina fingrar för att få loss ficklampan. De lyckas.

Jag drar jackan tätare runt mig och försöker springa. Pappan golvar mig och de andra drar av mig jackan. Jag surar och säger att jag alltid velat ha en sådan gul jacka. Mamman säger att jag kanske först ska skaffa mig skor och byxor som passar mig.

På väg hem.
Ensam.

Ingen status,
ingen pondus,
blöta byxor och blöta skor.



Vaknar på morgonen med jättestort kuddtorkat hår, slår upp i tidningen:

"Tumult utbröt inatt då en taxichaufför slog ner två passagerare med sina pumps då de försökte smita från betalning. Iklädd kjol sprang han dessutom ikapp en tredje passagerare och skallade honom. Polisen undrar nu om detta är en ny taktik från taxibolagens sida att försöka skrämma bort eventuella rånare?"



tss..

och jag tänker..

vad fan är det för sjuk värld vi lever i!

Vad menar han, egentligen?!

Ibland förstår jag inte vad han säger. Eller ja, klart jag förstår. Men innebörden blir lite vag och jag tror inte att män i allmänhet tänker innan de pratar

(till skillnad från mig då, whoptidoo)

Så när han påpekar att jag skulle kunna få precis vad jag vill när jag ser på honom med mina Bambi-ögon, undrar jag två saker:

1. Är det något fel på honom? Bambi var ett rådjur, av hankön. Är han plötsligt både bög och lagd åt tidelagshållet?

2. Jag är ju blåögd. Nästan grå. Gråstensmågrusljusblå. Hur får han det till vattniga, svarta ögon hos ett korkat rådjur? Tycker han jag är lite efterbliven? Skulle jag stå still och glo paralyserad om jag gick på vägen om natten och en bil bländade mig med strålkastarna? Antagligen inte.
Därför känns det lite wierd att bli jämförd med något Disney djur. Hur söt han än må vara.

-Är du blond på riktigt?! undrar mitt ex när jag inte förstår hans dumma mans-utläggning med ord han nog inte vet själv vad det betyder. Jag upplyser honom om att nej, det är jag inte. Min naturliga hårfärg påminner mer om blöt råttpäls, vilket han borde kunna komma ihåg efter en miljard år med delad vardag och blekmedel på hans favorit tröja. Det skulle onekligen vara skönt om det fanns en manual för hur de tänker, vad de säger och vad de menar. Ibland säger de samma saker som vi, men menar något helt annorlunda. Mycket frustrerande.

Exempel:
Du (tjejen) säger: jag älskar dig. Du menar: Nu vill jag höra att du älskar mig! Minst fem gånger om dagen. Helst ska du även förklara hur mycket, varför och underbartastievighetduochjagföralltid.
Han säger: jag älskar dig. Han menar: Du är snäll, för jag får ligga med dig. Tack.

Well, slutsatsen är kanske att man ibland bara ska vara lyckligt ovatande om hur de tänker..
vill mitt hjärta gå igång på blickar från tecknade djur, vem är jag att döma??

Likdelar i mitt kylskåp!

1 tolvpacks kartong ofödda barn

1,5 liter Bröstmjölk

1 ugnsbakad lever

2 marinerade barnlår (leftovers från igår)

Mamma scans malda kroppsdelar rullade till små bollar

1 burk inlagda OS-simmare i senapslag

1 tub Kalles spermier (ryssens har jag tröttnat på)

Någons skivade röv....

En tomat har jag också..men den är självdöd tror jag för den ser inte alls frisk ut..

Man kanske skulle bli sån där vegan lallare ändå..? Det är ju rätt osmakligt med alla dessa likdelar när man tänker på det. Men jag skulle inte klara mig utan kött, eller godis gjort på valfett..och jag måste medge, att den som ser sorgsnast ut i hela kylen, är ju faktiskt tomaten..

Livrädd med stil...

Det är inte jag.

Märkliga saker gör jag när är rädd. Rensa ugnen till exempel. Och riktigt ordentligt, skruva loss allt och dra fram hela jävla spisen och gnugga, gnugga...

Min farmor har sagt till alla sina väninnor att jag ska till Thailand om några månader, som hon tror ligger i Bagdad. Eller så är det Uganda som ligger i Egypten... vilket som.

Jag kommer alltså inte från en speciellt korkad familj... den är nog synnerligen normal så länge vi inte pratar geografi, biologi, eller mattematik, politik, fysik.... faktiskt så pratar vi bäst när vi inte pratar.
Thailand. Dit ska jag i höst. Och jag ska stiga på planet skrattandes. Inte så där lite fniss, fniss utan vrålskrattandes, och det enda sättet jag kan göra det är genom att dricka mycket champagne. Alltså massor av champagne.

Livrädd med stil?

Nej. Jag skiter i stil!

Medan planet lyfter så kommer jag att skratta åt alla muttrar som kan råka falla av motororna och sen ska jag kittla lilla terroristas med tamedsåmångasommöjligtidödentankar och han kommer att bli jätte glad. Och sen kan jag nog, skrattandes, hjälpa till att livrädda piloten med massiv allergichock (räkorna han åt igår.. asshole) samtidigt som jag talar lugnande till den andra piloten som är ny och inte vet hur man hanterar spakarna för jisses... jag är ju en fucking expert på spakar liksom...

Sen ska jag nog sova resten av vägen, för det behöver jag....

Och när jag sedan vaknar på utländsk mark (oh thank U God!) så bryr jag mig inte ett dugg om att jag precis fått min mens för jag ska ju ändå bada i röda havet så det går ju bra...

Fuck.... Ajax, Ajax..vad kan jag mer skura??

Köksluckorna?

Barnen?
Hunden?
Mig själv?



*snyft*



Kära Högre makt som jag inte tror på och som antagligen hatar mig:

Se till att jag och mina barn kommer levande dit och levande hem... tillsammans.. alltså inte efter ett år i fångenskap utan om en vecka, med stil... som vi har bestämt!

När hjärnan vägrar gå in i slumbermmode

Hittade en grupp på Facebook som hette "I swear my brain is 85% song lyrics" eller nåt sånt och undrade lite om det var jag som kanske kunde grundat den i sömnen? Eller i något annat av mina labila tillstånd. För thats just me, ibland tänker jag för fucking fan i musikrader. Och oftast i helt fel melodi, men det har med min totala tondövhet att göra och hör inte hemma här.

Anywho..en liten inblick i hjärnan då.

En vanlig kväll när jag ska sova and it goes a little something like this:

Nähä, dags att sova då. Bara tre timmar kvar tills det är dags att gå upp, och nu har jag legat här och fucking svettats i lakantrassel i timmar!

Undrar om någon mer ligger vaken nu? Vi kunde ha en "vi som inte kan somna när vi borde" klubb på fejjan, och där skulle vi sitta och beklaga oss när vi inte kunde sova. Hoppas mitt ex inte kan sova. Hoppas han inte kan sova, är kräksjuk och har hemorojder. Hoppas han inte kan sova, är kräksjuk, har hemorojder och myggbett på insidan av ögat. Men jag är inte bitter..


"So break yourself against my stones
And spit your pity in my soul
You never needed any help
You sold me out to save yourself"


Vad var det? Slipknot? Hmm...ja, slipknot. Bra låt. Inte likt deras musikstil..
Och han som dog..vem var det..basisten? Sångaren? Vem ever det var så var det ju synd.
Om han inte knarkade ihjäl sig för då var det ju självförvållat lixom...


"You are in pain
Take your life, take your life with cocaine
But I am who I am
so I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing"


Kokain ja..inte så trevligt. Vem sjöng den? Lasse Berghagen? Fnissar hysteriskt av tanken på Lasse Berghagen som sjunger kokain-låten på Allsång på Skansen medans alla pensionärer sätter skorporna i vrångstrupen.

Fnissar så mycket att hunden inser att jag faktiskt är vaken och kommer till
sängen, full av förhoppningar om nattlig promenad. Gå och lägg dig, väser jag ut i mörkret och han tassar besviket iväg.

"Vad du är söt, min kära lilla ponny
vad du är snäll min kära lilla häst
du säger ingenting, min kära lilla ponny
men du är den jag gillar mest"

eller är det kanske den jag gillar bäst? Eller whatthefuck rimmar på häst...präst?
Varför tänkte jag på den...inga hundar alls i ponnylåten ju..
Vad finns det för hundlåtar...?

"Får man ta hunden,med sig in i..." nej fan, den är ju deprimerande. Och inte vill jag att det ska finnas hundar i himlen, jobbigt nog att dammsuga alla hundhår här ju! Och fatta vad det skulle fastna i molnen, det skulle vara päls päls everywhere..

Nej, sova var det! Sov! Jävla hjärna, koppla ner och somna!

Snurrar ett par varv i lakanstrasslet.

"Here she comes with a load of sorrows
I don't care if there's no tomorrow
Tonight, yes tonight, I feel good
And tomorrow worse than I should"

Hmm..nåt synthband tror jag..Funker?
Ja, funker. Bäst jag kollar imorgon, det kan vara Code 64 med. Men jag sätter pengar på funker..ger mig själv en femma om jag har rätt.

Om man skulle sova, kanske?

Tittar på klockan. Två timmar till uppstigning. Yäs. Blir en kalasdag.

"It´s my party and I cry if I want to"

Löjligt..vem gråter på sitt eget party? Eller ja...om man blir gammal kanske.
Nu ska jag aldrig fira en födelsedag igen, men om jag var tvungen att blåsa ut 45 ljus på en slibbig tårta hade jag nog också gråtit en skvätt..

Förbannat! Sov!

-----

Nähä...det här funkar inte...man kanske skulle..skulle göra något?
Diska upp disken? Lika bra det som att ligga här och bara svetta ner täcket.
Eller plocka ihop tvätten. Packa ungarnas badkläder. Vattna min halvdöda krukxävt..
Eller...

*gäsp*

Slå in en bok utan att bli utbränd: Skolstart 2010!

Jaha...

Då var det dags igen, i detta fina välfärdssamhälle där säkert av hälften av alla psykoser börjar just här, till skolstarten.

För några år sedan var mitt tips att börja med en Alvedon. Men det var många, många skolvarv sedan. Nu börjar vi med en cider.

Nämen... glömt köpa inslagningspapper igen? Och tejp?

Mammafixar hjälper dig:

Lägg din terapeuts telefonnummer nära dig.

Öppna nu alla dina skåp och garderober och leta efter något som liknar papper, plast eller... töjbart.

Drick mer cider.

Lägg sedan fram allt på bordet som du hittat. Ligger det kondomer, matvaror eller husdjur där, så är du helt fel ute.

Leta fram en sax... hittar du ingen så går det bra med brödkniv, motorsåg eller nagelknipsare.. använd tänderna endast i nödfall.

Istället för tejp (och bry dig inte om det där om att alla bättre föräldrar har sånt hemma) så kan vi använda plåster, häftpistol, tapetklister eller spik.. men då måste du ha en hammare eller något hårt att slå med och huvudet är ingen bra ide.

Drick mer cider.

Tja... redo?

Då är det bara att köra igång!

var kreativ...

prova alla möjligheter...

sluta slå dig med telefonen i huvudet..



Nu kommer vi till sluttestet...
går det att stänga boken?



Nej.



Okej. Ta det bara lugnt, det löser sig...
hitta något annat att klä in den med..



Du kan detta. Du är sååå duktig.



Drick mer.



Om sedan barnet imorgon står i hallen med bokhåliga kläder, en halvskallig frisyr, med en bok som liknar dina gardiner, en som är lika stor som hallmattan, en som är lika luden som hunden (och vad sa jag om husdjur) och en som är lika tung som din byrå. Hänvisa bara till din barndom, då det verkligen var välfärd och griffeltavla och bibeln avlastade alla föräldrar.

Gnäller barnet ändå... så säg att han/hon ska vara jävligt glad att du inte använde matvarorna. Och tycker du nu att mina tips bara blir värre och värre med åren så,

tja, what can I say....

sluta drick så jävla mycket då!

Hemma hos reportage: id-27161

Välkommen....

Ta av dig skorna, byxorna, tröjan och toupeen, om du har en sådan och slå dig ner.

Vi pratar bäst nakna tycker du inte det?

Du kan sitta var du vill, öronen är ju ändå uppåt så du hör vad jag säger.

Sitt bara inte på mitt ansikte för då hör du inte vad jag säger och jag gillar inte anus. Gillar inte ens ordet och därför jobbar jag på Humanus för Gud hatar mig.

(Jag pratar för mycket säger min pojkvän men han verkar tycka om mig ändå. Mitt ex kunde konsten att bara koppla bort mig, han drev iväg till sitt Happy Place dit min ljuva stämma inte nådde honom. Det har inte älskling lärt sig än, men det kommer kanske och då får jag återgå till de trevliga vännerna i mitt huvud.)


Jaha, ska vi se, vad kan jag bjuda dig på? Jag har skrivit hundratals texter men av dem är kanske bara fyra bra. Som jag skulle kunna rekommendera alltså. Jag vet det, men så vet jag ju inte vad du har för smak? Du kanske är dyslektiker och då kan jag rekommendera fler, eftersom du kanske inte ser alla felen. Eller så är du kanske störd och då kan jag rekommendera många. Nä, klättra ner därifrån! Ingen får sitta på mina bokhyllor, de är väldigt känsliga. Jag skulle ju bjuda på texter?

Jag skrev en patetisk mammatext och lade ut på blogg för längesen och fick ett varmt välkomnande av alla förlorade vuxenbarn som kände igen sig. Det var naturligtvis bra för mitt ynkliga ego så jag fortsatte. Det tog ett tag innan jag insåg att det jag skrev bara var blahajskräp så ett år senare slutade jag blogga men fortsatte att läsa och så har det hållit på.... nej jag är inte labil? Va? Om jag menar allvar med mitt skrivande? Tja, vet inte, kanske eller... menar du om jag skulle vilja skriva en bok? Nej. Men jag skulle vilja skriva manus... (uj, ännu ett anus ord) vet bara inte hur man gör och orkar inte ta reda på det för jag skulle säkert inte göra det bra ändå. (nu kan du säga: åh du som är så duktig... bra för mitt ego liksom)

Björn Ranelid tycker att han själv är väldigt duktig. Bob Hansson tycker också att han är duktig. Man måste tro på sig själv annars kommer man ingenstans förstår du. Jag väntar på det, att jag ska börja tro..

Var ska du nu? Vill du inte vara kvar och läsa lite? Nähä, du vill gå till någon annan... men kolla här, vill du se mina tuttar? Inte? Vill du se något annat då... snälla, snälla gå inte. Ska jag klia dig på ryggen?

Hallå?

Hallå?

Äsch..

Jag har inte tid ändå, jag ska, jag ska ju och jag är väldigt upptagen och så, ska ut med... hunden. Och sen ska jag på kalas, hos min mormor. Som är död men hey, hon fyller ju ändå år.





Jaha.. är det någon där?

Bitterfitta beställd!

Som vi alla vet så är det mycket tufft på arbetsmarknaden.

Det innebär, förutom massarbetslöshet, även fel personer på fel plats. Jag pratar om allt från läkare som borde blivit obducenter, till butiksbiträden som borde blivit scarry-movieproducenter. (Och jag borde bli en rimmare ser jag här.)

Sedan har vi dessa kreativa och positiva individer, som så gärna ville bli radiopratare alternativt turistguider och gör allt för att synas/höras... bara det ingår en mikrofon och en publik.

Tåget mellan Fagersta-Västerås 13.08
Högtalarvrål:

- Goood aftermiddag kära resenärer på detta tåg som ska ta er till Västerås via Viiiiirsbo, Ramnäs, Suuuurahammar!
(mannen i stolen bredvid vaknar med ett ryck och jag hör inte längre personen jag viskade med i mobilen)

- Vi beklagar att vi är ca fem minuter försenade som beror på... ja alltid något men det är ingen fara, vi räknar med att ta igen det mellan Ängelsberg och Viiiirsbo då ni får hoppa av i farten... hahaha, som ni förstår så är det fredag och vi bjuder på lite skämtsam ton idag. Vagnen längst fram är för Firstclass only... jag upprepar: Firtsclass only... har ni ingen sådan biljett ber vi er gå till en annan vagn. Vi vill även tala om och be er respektera den tysta avdelningen som finns i vagnen längst bak. Mobilerna ska stängas av och om ni ändå vill prata ber vi er även här, att gå in till nästa vagn.

(jag sitter för fan i den tysta avdelningen jävla gaphals?)

- Som ni ser så har vi idag molnfritt med stråååålande sol och femton grader varmt och vi beräknar ha det hela vägen till slutdestinationen, Västeråååååås.

(Har väl för helvete ett fönster och vi är inte på tiofuckingtusenmetershöjd)

- Om en liten stund kommer vi att komma ut och kontrollera era biljetter så vi ber er att ha de nära till hands.

(oj... är det den jag tuggar på.. stryker bort slemmet med handen)

- Vi som kommer att ta med er på denna, helt sagolika och fantastiska resa heter Björn, Anna och själv heter jag Razzzmus. Från alla oss till alla er önskar vi en riktigt skön och trevlig resa!!



-



-



Och själv borde jag bli en konduktörmördare.... alternativt,

en bitterfitta!

Boopopidoo... för jag ljuger så bra..?

Dottern svarar i telefon.
Hon vrålar:

- Mamma... det är telefon! Räcker mig luren. Ber henne skruva ner tv:n och går ut ur rummet.

- Hallå?

- Hej, jag heter Åke Söderblom och ringer från radio och tv-tjänst i Kiruna, känner du till oss?

Sväljer hårt.

- Eh, ja?

- Jo det är så här att jag kan inte se dig på vår lista så jag undrar, har du en tv?

- Nej.

- Inte?

- Nej. Han är tyst och jag nästan svimmar av min egen puls.

- Du har ingen tv?

- Nej.

- Nehej... det är ju så här att om man har en tv-mottagare så är man ju skyldig att betala tv-avgiften.

- Jaa, det fattar jag väl, men jag har ingen tv säger jag ju! Min granne har... hon den dumma, sidan om mig och vi brukar tjuvlyssna på hennes för jag bor i ett fallfärdigt hus och hon, hon betalar nog ingen tv-avgift... ring henne.

- Jaha... tyckte jag hörde...

- Ja, min dotter sitter just nu och tjuvlyssnar för du vet grannen har så hög volym så man skulle kunna tro att vi hade en tv men det har vi inte och jag ljuger aldrig för det är emot min religion (sväljer) brinnaihelvetetomduljuger-religionen och min moster har precis haft cancer och jag är trött och min hund har diarre och jag är trött och jag har inga pengar och jag är trött och nä.. jag har ingen tv har jag sagt!

- Okej, okej... då får jag tacka för mig.

- Ja tack, eller varsågod eller kommer ni att komma hem till mig nu och smyga i mina buskar med en sån där antenn på huvudet och gör ni det om ni vill för jag har ingen tv.... jag har tre akvarier och våra fiskar liknar alla Hasse Aro och förresten har jag inga fönster. Och jag behöver inte släppa in er och förresten får ni skaffa fullmakt först och min hund är en livsfarlig pitbull även om han ser liten, korkad och irländsk ut, så är det bara kamouflering och herregud blir snart utbränd!

Klick!



Han trodde nog på mig!

Jag ska bli en alkoliserad lesbian..

Jag kan bli en vanlig lesbisk också men tror att det är roligare om jag är alkoholiserad. Sedan ska vi gå där och slänga med våra bröst när vi är sjuttio bast och jag kanske är otrogen då för jag tror att dör i förtid om jag inte får tag i en karl bara en sista gång.

Full, pigg, skrynklig och med självmordsblonderat hår, det ska jag va.

Och sen så ska vi leva lyckliga, för kvinnor förstår varandra bättre. Det säger mina väninnor... i alla fall alla som blivit dumpade.



”Bang, bang he shut me down.”



Och en dag kanske en annan kvinna kommer att ringa på min dörr och hon kommer att berätta att hon bara var nyfiken på mig och ville se mig eftersom hon nu var gift med dig och hade hört om min betydelse och ville bara ta kål på sina egna jävla hjärnspöken.

Då skall jag ta kål på henne och in the name of lesbians ska jag käka upp henne levande, spotta ut henne och säga;

- Jag vet min betydelse, jävla asshole!

Kommer du att leta efter mig då? Om så, bara för att hämnas?



”Bang, bang he’s coming back to town!”



Annars tror jag att jag ska sluta äta. Jag ska bli en alkoholiserad anorektiker, det ska jag bli. Kan som sagt bli en vanlig också men utan mat liksom så tror jag att det går bättre om jag är alkoholiserad för dricka, det måste man.

Jag ska kliva in i en kastrull (full) sjunga ”ont det gör ont” vrida om nyckeln och kommer du att leta efter mig då? Jag ska leva på hårda makaroner och vin. Eller vad nu anorektiker låtsas-äter och sedan ska jag rangla ner på stan och rota i soptunnor efter ett hjärta och folk kommer att slänga pengar efter mig till mat.

Men jag kommer att vara så klen och svag och pengarna kommer att åka rakt igenom mig och ta livet av mig på kuppen. Det gör inget. För jag ska bli en man-eater istället och säga;

- Kan jag få en Man med skitstark senap på och grilla honom ordentligt för jag vill liksom inte ha någon kräksjuka och häll lite torkad lök på honom också! Sedan ska jag äta en till

och en till

och en till

och en till

och sedan kanske jag får kräksjukan i alla fall.



Kommer du att leta efter mig då?

Helt nerkräkt, alkoholiserad och allt...

Och det kommer att vara ditt jävla fel
för herregud vilket liv jag har levt.

Och det är lixom ditt fel. För inget sabbar ett äktenskap som sex med barnvakten.
Jag kanske inte var så snäll heller men vad fan, någon över skolåldern kunde du väl hittat?!

Men ändå, TACK för att du sabbade allt!

Nu har jag ju någon annan (bättre), tack vare ditt fuck up.

och inte behöver jag bli lesbisk längre heller.



You gunned yourself down, I and really dont care!

Stupid Girls

Möter upp min vännina på ett fik i stan.
Monst..förlåt, BARNEN är hos sin far, så vi kanske kan ta oss en öl efter fikat.
Eller cider, eftersom jag inte dricker öl.
Jag väntar på henne och när hon till slut dyker upp sätter jag kanelbullen i den berykatde vrångstrupen.
Hon har alltid haft ett awsome hår. Ett lagom vågigt, lagom rött, lagomfuckingperfektkvalitet, och nu har detta röda vilda vackra förvandlats till ett trist se-ut-som-alla-andra-hår, det är tonat i någon honungsblond nyans, det är plattat och stylat och HJÄLP; hon ser ut som något ur en Wella reklam!

-What the fuck? undrar jag och hon lyser med hela facet.
-Åh, är det inte fiiint? Magnus (det är sambon till den numera holywoddifierade vänninan) tyckte in om min förra look riktigt, så jag ändrade mig och nu är han, jag menar vi, sååå nöjda!

..Say What..?!

Jag känner paniken växa och kanelbullen, ja den håller på att leta sig upp från mörka magsäcken igen, ut i friheten.

För jag kräks på brudar som är så blåsta att de ändrar sig för en killes skull.
Jag kan ta alla copycats, tjejer runt femton som går klädda likadant, med samma hårtoning i burret och samma sminkningar, men jag klarar INTE av de som adapterar sig efter sin partner.

Åh, idag ville du ha en Gothtjej älskling? Vänta, jag ska trasha lite kläder, på med vitpudret och i med fejkpiercingarna så är jag redo!

Och idag var det en metalbrud beställd, ja då åker slitna Maiden tröjan på, hej och hå vad anpassningsbar jag är!

Och idag ja, då är det helylle-vanliga-vickan som gäller, put on the HM kjolen och sätt upp håret i tofs.

UUäääähhh!!

Jag hade gått i taket om någon försökt få mig att ändra mig! Antagligen gjort tvärtemot.
-Oh nej, gumman, inga tatuerade tjejer för mig!
Och dagen efter kommer jag hem, med en fotboll tatuerad i pannan.

Take it or Lelave it, lixom.

Och frästen är det snyggt att pryda kroppen! Osmakligt hel-rosa blir lite tuffare, lite läckarare med tatueringar, lite färg och någon piercing. Alla behöver dock inte tycka som jag, coh det vore ju trist om ALLA gick runt och hade samma kroppsmålningar kanske..?

Frästen ska jag tatuera mig på torsdag. Och om tre veckor igen.
Think I´m addicted!



När jag dör kan ni flå mig och andvända min hud till en snygg lampskärm.


I promise I wont mind!

Någon begår otukt hos grannarna

Jag sitter här

efter mitt hårda
yogapass

och
läser

en väldigt
intelligent bok

och dricker

en kopp
grönt te.

Äsch, jag dricker cider, hatar grönt te och inte läser jag heller. Jag sitter på Facebook och inte har jag varit och tränat trots att jag har ett årskort.

Granne med mig bor en väldigt, väldigt gammal man. Han är både halvblind och halvdöv. Hans fru, som var halvdöd, har hamnat på ett äldreboende och det har resulterat i att han har börjat leva upp igen.

Från att det har varit stentyst ovanför, plågas jag nu av evinerliga klampande fötter, ibland är det klackaskor och antingen har han blivit en transa (här fnissar jag förtjust över tanken på att Evert, 92, går omkring med röda lösnaglar och strut BH ala Madonna) eller är det en eller några smäckra damer som förnöjer hans tillvaro. Sedan har vi musiken.. jo han spelar med vrålhög volym och förklaringen finns antagligen i hans halvdövhet och han spelar sådant jag verkligen avskyr, Tant Piaff, Herr Sinatra och den eviga Jussi...

Han och hans fru har bott i huset sedan det byggdes 1948 och deras barn, som jag aldrig sett röken av men hört talas om, växte upp här, om jag ska tro sägnerna.

Många gånger har jag undrat varför jag aldrig sett dem. Är de vampyrer och kommer bara om natten? Är han en Josef Frietzl och har dödat sina barn efter år av fångenskap i några av husets skumma källarvrår? De kanske inte och aldrig har funnits eller slutligen... de hatar sina föräldrar.

Trist och ospännande om det skulle vara det sista.

(gäsp)

Men, men... funderar själv på att klippa alla band med den där familjen. Min familj måste vara den dummaste:
egocentrisk,
total brist på kommunikation,
fördomsfull,
cynisk och ironisk
och alla skrattar när någon annan slår sig
Som jag.. eh gör ibland och vad var det jag sa... gener has everything to do with it!


Men egentligen..dom kan ju vara ganska okey ändå..
Och jag älskar älskar älskar min syster.
Men än vad hon antagligen kan få in i sitt numera pudelfriserade huvud.

Så whatthefuck, jag får väl vara nöjd ändå..det kunde ju varit värre.

Det kan ALLTID ha varit värre, det är det som är det fina med hela grejen, ser ni!

I Faderns, Sonens och Den Helige Skitens Namn!

Jag vaknade av att jag hade ont i hjärtat.
Som en kramp liksom.

Och då började jag tänka på dig Gud
som jag alltid gör i svåra situationer.

Nää, jag tror inte på honom. Jag tror vi blir maskbuffet när vi viker hädan.
Men ändå, någon måste jag ju prata med när jag har dödsångest, men grannarna öppnar inte längre och hunden skiter fullständigt i hur jag mår så länge han har tak över huvudet.

Så, alltså:
Det finns ju olika sätt att dö på och hade inte varit bra kära Gud, om man kunde få välja. Eller kanske inte, för tänk om man ångrade sig och då skulle nog du få det ganska jobbigt och du kanske blandade ihop alla och då:

- Va?.. nej, men jag skulle inte bli mördad.. alltså jag skulle ju ta livet av mig?!
Och vilket himla liv det skulle bli bland alla döda människor då.

Jag är livrädd för hav. Kanske för att jag alltid trott att jag kommer drunkna. Inte i någon jävla jolle, utan dramatiskt liksom. Typ en Titanic eller nåt.

Men imorse hade jag ont i hjärtat och tänk om det är så att jag kommer att dö i en hjärtattack? I duschen kanske och då undrar jag över hur man faller?

Kan du göra så att man faller utan att slå sig och att man sen hamnar i en position till magen och bröstens fördel?

Jag menar, sen när någon hittar mig så kan de säga:
- Åh, titta där ligger hon, precis som om hon sover. Och vilka fina bröst hon har och fin platt mage. Och gott luktar hon.

Jag vill ju inte se helt jävla paff ut eller ligga som en blåslagen tyngdkraftslag med duschslangen virad mellan brösten och magen.

Sen undrar jag över en annan sak.

Är det sant att det sista man gör är att skita?

Alltså jag har bajsat och jag vill inte ligga där i duschen med toppiga bröst, platt fin mage och en jättetolle efter mig... men det förstår du ju att inte det går ihop:

- Åh, titta där ligger hon helt nerbajsad och allt. Och detta är så vi kommer att minnas henne... och hennes doft.

Bara så du vet kära Gud...jag ska knipa som fan när jag dör och försök inte hindra mig!

BUP, någon?

Jag skäms sällan för mina barn. Inte ens när Karolin trycker i med "..och född är Herren Jesus Kviiist" på julavslutningen i kyrkan. De skäms dock för mig ibland. Jag undrar ibland hur det kommer bli när vi sitter på hemmet tillsammans, eftersom det inte skiljer så mycket i ålder mellan oss..När jag är 87 är Thor 70..Vi kan åka på pensionärs resor tillsammans och ha rysligt trevligt!
Och jag älskar älskar älskar mina barn. Alla tre. Vansinnigt och gränslöst och så där ytterst moderligt. Men ibland, älskade glin, driver ni mig till den berömda randen.
Det är bara två år mellan Karolin och Viking. Och syskonkärleken sprudlar. Ibland är det syskon-mys i soffan. Men mest är det Viiiiikiiing lägg aaaaav och Du sloooog mig och bla bla bla tills öronen blöder och det inte hjälper att räkna till tio. Fuck, det hjälper inte att räkna till enmiljonfemtusenåttahundrasextiotvå.

Scenario:

Viking ylar som en besatt vargbebis mot fullmåne.
Jag kommer, förståss, till undsättning.
Han sitter stadigt i sin gåstol. Med ett prydligt avtryck små sylvassa tänder i sin mjuka bebisarm.
-Karolin, har du BITIT din lillebror?!
-Nej.

(ett, två, tre...)

-Jasså? Vad är det här då, säger jag med den där myndiga mamma rösten som jag själv tycker är lite läskig men som jag vant mig med vid det här laget.
-Bitmärken, förklarar hon. Som att jag var dum i huvudet.
-Och var han han fått dom ifrån?
-Han klämde sig.
-Var?!
-I min mun, mellan tänderna.

Tilt. She got me.

Hon ljuger ju inte. Lilebrors arm har ju bevisligen varit i hennes mun.
Jag vet inte om jag ska skälla eller inte. Det blir inte. Jag räddar istället min yngsta avkomma bort från sin munhuggande syster. Barn är smarta. Mina är smartare än mig. Det bådar inte gott.

Nu är dom ju tack och lov större och bits inte (bara ibland) och jag är väl den som gör deras liv surt nu.

-Mamma snälla sluta sjunga! ber dottern när vi går på ICA och jag puttar vagn och halvylar Sweet Misery med Lisa Miskownågonting på högsta volym.

Nej du, lilla hjärtat. Jag är vuxen och du är ett glin och tills du är 18 är du underordnad mig.
Så vill jag sjunga med tillhörande höftrörelser, eller bada i sjön med din badring runt midjan, så är det min fulla rättighet som töntig förälder.
Tycker du att det stör dig?
Ring BRIS.

Älska din granne..om de ger fan i din tvätttid!

Omfamna det kärleksfullt och..

(vem fan har snott min tvättid?!)

se möjligheterna istället för...

(ska slita ut deras tvätt och slänga i soporna)

svårigheterna i det som kan...

(förbannade luckjävel som inte öppnar sig!)

föra dig framåt i livet..

(dåså.. slår väl sönder glaset för tvättskitet ska ut!)

Sedan, mina vänner, kan ni skörda

(Åh, holy mo... och fuck i helvete, vatten överallt?)

er egen ljuvliga frukt...

(hehe... deras tvätt är helt dyngsur och in med min egen)

i vetskap om att ni..

(men... hur ska jag nu kunna... inget glas?)

har gjort ert allra bästa...

(ducktejp... ducktejp?)

för att skapa ett gott och kärleksfullt liv.



-



(eh, nåja.. ingen annan kan tvätta nu heller så...)



Sväljer min tvättkolv och smyger ut...

Mammors uppgift är att fucka upp det som de kommer åt

För hur det än är och oavsett vilken relation ni har idag, så vem känner dig bättre än lilla mammsen?

Så när du då tänker ta med dig nya pojkvännen för en mysig helg på landet med familjen, (och har du inte gjort det innan, så gör det redan i bilen på väg dit) se till att berätta alla dina hemligheter.

För när ni sitter där vid middagsbordet och pratar om väder så måste lilla mammsen fråga hur det är med din extremt dåliga andedräckt som du hade som barn, den som uppstod av en akut brist på tandborstning och som visst tog såååå lång tid att få bort. För att inte tala om det där risiga håret, som de var tvungna att tvångsklippa. Och plötsligt spelar den där mascaran och fina håruppsättningen inte längre någon roll för pojkvännen tittar nu på dig med andra ögon. Fuckingäckligandedräcktochrisigthårögon.

Och senare när ni går ner till sjön och du berättar söta historier om din barndom, hur lugn, snäll och fin du var, så måste lilla mammsen fylla i med luckorna om det där, som för länge sedan är preskiberat;

-Insekterna du åt
-Ovanorna du hade
-De fruktansvärda raseriutbrotten du lyckades prestera
-Dina fruktansvärt snea tänder som krävde treårs tandställning och sist men inte minst, din enorma mataptit som resulterade i en abnorm barnfetma.

Sedan visas fotoalbumet där du, på varenda kort, ser ut som matmonstret från OZ.

Det är nu du kan se att pojkvännen är glad att han redan har barn från sin tidigare relation och att han redan sagt att han inga fler vill ha.

När ni senare pratar om vilka bra jobb du har haft och har, så berättar hon att det verkligen är ett under, eftersom du hade alldeles för dåliga betyg för att ens bli gatusoparens assistent.

Nej, hon berättar inte allt detta för att hon hatar dig. Hon vill bara att du ska vara så sann som möjligt i din nya relation... jo, hon berättar om alla de andra också, han som var ditt och han och han och han som var datt, och MINNS du när han och han och den DÄR och haha, så ROLIGT att vara ung och utforska det ena och andra och femtonde..
Så om han inte nu ser dig som ett stinkande, vanskapt knullmonster... så gör han det aldrig!

Och det är bara därför som mammor gör,
som mammor gör!

Com Hem, fast inte till mig, tack!

- Ja hej... jag skulle vilja klaga på att min telefon inte fungerar än?

- Jasså.. vänta då................... men härifrån ser allt ut som det ska , så det ska nog fungera.. vad har du för telefon?

- En Kobra.

- En vad?

- Ja.. en sån där röd Kobra.

- Du menar en analog?

- Eh.. kanske det..

- Hahahahaha.. ja då är det inte konstigt.

- Vad menar du?

- Alltså, hahaha...man måste ha en knapptelefon med förvalsfunktion, det trodde jag alla hade idag... hahahaha.. har du en sån där snurra och drar runt siffrorna..hahaha ingen knapptelefon hahaha...

- Mm.. jävligt tur för dig att jag gått i terapi.. men alla har faktiskt inte det!

- Nej, hahaha jag förstår det.

Klick!!

-

-

-



- Ja hej, jag vill säga upp mitt abonnemang, tycker att ni är svinigt otrevliga och håller inte vad ni lovar.

- Jasså, nä det går inte.. du har tolv månaders bindningstid!

- Men jag kan fan inte använda min telefon.. ingen informerade mig om detta!

- Men köp en ny telefon så kan du ha två ju.

Klick.

-

-



- Hej.. Mr Claes Ohlsson jag skulle vilja köpa en telefon som...

- Absolut kära vän, vad önskar lilla fröken då? Vi har hmpfghuytl5503 eller xhiouo910 eller en Siemens eller en...

- Ja, det namnet känner jag igen.. är den svår?

- Neej, den kan du manövrera hur enkelt som helst och du får två telefoner för samma pris som en och den har blabla lång räckvidd och den har... och bruksanvisningen är hur enkel som helst.. du bara följer som det står och hokus pokus så kan du ringa Kina...

- Okej.. för jag vill inte ha en massa krussiduller, bara kunna lyfta luren så funkar det.

- Då är detta den du söker. Och välkommen åter!



Bruksanvisning:

kjsdhfjhafjb39534¤ohaja&fatta##"1kl
juSparadhrdfKABEL2d68?)
kuysdhfkjhsdregtfuiesVäggutagetyhg

(en xider halsas)

sjeduidhfeujgrdfyuegfhcdjfgreyuf
och juks tryckokdgtröggefan:juksmeny
denlökösauhäökyuiyrajj
och så ska allt fungera!

?

(fem xider senare)



- Ja hej igen.. jag köpte en telefon hos er.. men jag fattar inte hur den fungerar och nu vill jag lämna tillbaka den.. jag behöver inte alla dessa funktioner i alla fall och nu är jag jätte bakis! Har du en enklare?

- Näe.. vad då fattar inte hur den fungerar.. och den var på erbjudande dessutom så det går inte att lämna tillbaka den!

-

-

-

-

- Tack för att du väntar.. du har nu nummer trettiotvå i kön!

(pausmusik spelas)

- Tack för att du väntar.. du har nummer trettiotvå i kön!

- Du.. hick.. jag ringer från min mobil och jag hick.. hahaha.. men jag har en död Kobra... kan du snabba dig lite jävla kötant!

- Du står fortfarande i kö och vi tar strax emot ditt samtal..

- Jaaaaaaaa.. hick.. bitch!

- Du har nummer trettiotvå i kö men vi tar..

- Jajajajaja jag fattar trettiotvå, trettiotvå...

-

-

(pausmusik spelas fortfarande i luren)

-

- Välkommen till Com Hem!

- Ja men för fan gör det då.. kom hem till mig nu annars ska jag skicka min jävla kobra på er!!!

- Du kanske vill klaga?

- Ja.. ja just det.. det vill jag. Klaga!

- Men då ska ni ringa eller skicka ett brev till......

Klick!







- Hallå.. ja hej...du..söta, rara Telia.. snyft, lille pluttegubbesnubben.. föölåt att jag lämnade er.. ja jag ångrar mig schååå... de tvingade mig.. och maffiametoder och min kobra tog de som gisslan.. jag ääääälskar Telia och utpressning gjorde de med.. hotade med att skicka TV- licens mannen på mig.. hallå.. hallå.. snutt.. snuttegubben??

Alltgåremotdagen, man har en sådan i veckan, det är EU standard nu.

Förra veckan hade jag en dag där det stod så här på min rygg:

Denna kvinna skall ni skälla ut så fort hon vänder sig om.
Och sedan gjorde de så. Från tågkonduktör till tvättstugepolis.

Servitören på restaurangen flirtade oavbrutet med mig. Bjöd min dotter på en glass och mig på en latte och då måste ju jag ge honom extra fuckingjävladricks som jag egentligen inte hade råd med.

Och när jag kom hem hade hund nummer ett blivit attackerad av limstiftet som fastnat i hans svans. Han ville inte sluta springa och hade vält omkull hela hemmet. Hund nummer två hade, i ren och skär hämnd, inte klippt sönder mina kläder (han är ju en hund) utan tuggat upp mina skor och en del kläder. Resterna av mina dyraste trosor hängde som ett bevis i hans ena mungipa.

Och sumpmuppen på pressbyrån ska krångla när jag ska köpa cigaretter till min kompis
som väntar utanför med hund nummer ett och två.
-Ett paket Level, tack.
Han sölar och sölar och SÖLAR, glor lite extra ner i linnet och sölar lite till med att hämta det där jävla paketet.
Mitt knarkar-eller-nåt-beteende aktiverades genast.
- Kan du snabba dig lite?!
- Men javisst... du gillar snabbt va?
- Ja... eller nej...
Han tittade illmarigt på min byst. Jag blängde surt tillbaka;
- Du... de blir inte mindre för att du stirrar på dem!
- Hehe... men du... har en sån liten söt flicka som du legitimation då?
Och då slog det liksom slint!
- Du din lilla, jävla dvärg... kolla här, den här rynkan fick jag när jag födde mitt första kolikbarn, den här när jag fött det andra... alla de här i pannan fick jag för att jag jämt ska träffa såna assholes som du, så fråga mig inte efter leg, inte en enda jävla gång till...!!



and I said to my self;

yes...

ser fucking ut som 25!



Så imorgon blir det nog en strålande dag..
och ni får skälla på mig hur jävla mycket ni vill...