Bruksanvisning:
Klistra på det lilla plåstret på rumpan under första menstrationsdagen.
Byt sedan efter sju dagar.
Efter tre veckor gör uppehåll en vecka och sätt på ett nytt plåster exakt samma dag. Byt skinka. (hihi, tänk om min julskinka har rymt)
Biverkningar:
Oftast rapporterade:
Illamående (ok)
magsmärtor (ok)
bukförstoring (oj då, men finns ju puschintrosor)
kraftig och smärtsam menstruation (har jag redan)
humörsvängningar (eh, har jag också redan)
kraftiga svettningar (örk...)
blodproppar (va?)
håravfall (håravfall? va? håravfall?)
röstförändring (haha.. hij jig hiter hilin)
balansstörning (psykiskt eller fysiskt??)
depression (jaja... kan jag leva med)
ingen sexlust (men.. fan ska jag då med detta till?)
Sällan rapporterade:
paranoia (jisses?)
minnesförlust (kan ju vara skönt)
sinnesförvirring (oj.. tänk om jag preventivplåstrar i hela ansiktet för att jag inte kan hitta min rumpa och sätter på varenda stolpe.. men just det.. mindre sexlust)
Mindre sällan rapporterade:
växande och hårig klitoris (what?)
Får du andra biverkningar än de som är rapporterade enligt ovan var vänlig kontakta din läkare?
(andra biverkningar??!!??!!)
?
Alternativ:
hm...
brainfucking?
lördag 31 juli 2010
Jag ger blanka Fan i mänskligheten,även om Jag är dess Kronjuvel
Lars Von Trier blev ju utbuad på filmfestivalen eftersom ingen förstod hans grymma skildring av... vad det nu än var.
Nå, men livet är grymt, dock ytterst intressant.
Igår frågade någon mig om jag trodde på Gud?
Jag svarade som Svensson i allmänhet gör, att jag tror på mitt eget sätt.
(dock inte på någon loppig Gud, men ändå)
Han svarade med en ny fråga, om jag trodde att det verkligen gick att upplysa världen om vart vi är på väg och att få dem att ändra sig?
Jag insåg då att jag tyvärr skiter i mänskligheten,
och framförallt skiter jag i om de har lust att ändra sig eller inte.
Jag vet att jag, har ändrat mig och ändrar mig ständigt eftersom det är en oändlig process och jag insåg också att jag inte är knuten till jorden och livet på det sättet som jag en gång var.
Jag är inte rädd för att dö eftersom det, är något jag inte längre tror på.
Det fanns en tid då jag var livrädd för att dö och slukade all information om allehanda naturkatastrofer och miljöförstöringar.
Förtvivlat gick jag runt med mitt eget demonstrationsplank i hjärnan och försökte upplysa alla om faran att tex spola ner en tops i toaletten och ja... skrek jag, det börjar där och slutar med ett topsberg och vem fan vill dö av ett TOPSBERG!
Vi är människor.
Egoistiska små lata svin som trots vår egoism, ändå följer mängden.
Vi uppfinner ständigt olika medel som ska förenkla livet för oss,
vilket ibland får ödesdigra konsekvenser och det är något jag tror på.
Orsak och verkan.
Det finns en verkan vi inte kan påverka. Jordens livslängd. För det ingår i något som är så mycket större än vad vår hjärnkapacitet kan räkna ut.
(Belive me... jag har försökt och fick nästan en hjärnblödning)
Dinosaurierna dog ut, utan vår påverkan.
Kanske för att lämna plats åt en annan form. Vi.
För tillsammans kunde vi aldrig levt eftersom vi, skulle käkats upp direkt.
Så jag ägnar mig idag åt de små sakerna. Mig.
Och som det lilla sandkorn i öknen jag är, så kämpar jag förtvivlat mot alla ökenstormar som ständigt drabbar mig och ja, jag tror att jag lär mig något av det.
Och mitt liv börjar och slutar där... med mig.
Under tiden
så kan man ju alltid
köra in en tops i örat och
kli, kli, kli.. klinjuta!
Men släng den för guds skull inte i toaletten...
eller förlåt,
för mänsklighetens skull, vilket som...
Nå, men livet är grymt, dock ytterst intressant.
Igår frågade någon mig om jag trodde på Gud?
Jag svarade som Svensson i allmänhet gör, att jag tror på mitt eget sätt.
(dock inte på någon loppig Gud, men ändå)
Han svarade med en ny fråga, om jag trodde att det verkligen gick att upplysa världen om vart vi är på väg och att få dem att ändra sig?
Jag insåg då att jag tyvärr skiter i mänskligheten,
och framförallt skiter jag i om de har lust att ändra sig eller inte.
Jag vet att jag, har ändrat mig och ändrar mig ständigt eftersom det är en oändlig process och jag insåg också att jag inte är knuten till jorden och livet på det sättet som jag en gång var.
Jag är inte rädd för att dö eftersom det, är något jag inte längre tror på.
Det fanns en tid då jag var livrädd för att dö och slukade all information om allehanda naturkatastrofer och miljöförstöringar.
Förtvivlat gick jag runt med mitt eget demonstrationsplank i hjärnan och försökte upplysa alla om faran att tex spola ner en tops i toaletten och ja... skrek jag, det börjar där och slutar med ett topsberg och vem fan vill dö av ett TOPSBERG!
Vi är människor.
Egoistiska små lata svin som trots vår egoism, ändå följer mängden.
Vi uppfinner ständigt olika medel som ska förenkla livet för oss,
vilket ibland får ödesdigra konsekvenser och det är något jag tror på.
Orsak och verkan.
Det finns en verkan vi inte kan påverka. Jordens livslängd. För det ingår i något som är så mycket större än vad vår hjärnkapacitet kan räkna ut.
(Belive me... jag har försökt och fick nästan en hjärnblödning)
Dinosaurierna dog ut, utan vår påverkan.
Kanske för att lämna plats åt en annan form. Vi.
För tillsammans kunde vi aldrig levt eftersom vi, skulle käkats upp direkt.
Så jag ägnar mig idag åt de små sakerna. Mig.
Och som det lilla sandkorn i öknen jag är, så kämpar jag förtvivlat mot alla ökenstormar som ständigt drabbar mig och ja, jag tror att jag lär mig något av det.
Och mitt liv börjar och slutar där... med mig.
Under tiden
så kan man ju alltid
köra in en tops i örat och
kli, kli, kli.. klinjuta!
Men släng den för guds skull inte i toaletten...
eller förlåt,
för mänsklighetens skull, vilket som...
tisdag 20 juli 2010
The revenge of the knulltrosa
Det här med underkläder. Alltså, de snygga sitter illa. De sköna är fula fula fula.
man får lixom dela upp dom i kategorier och använda dom därefter. Jag har numera ett system, där jag delar in dessa atteraljer i följande: Hemmatrosor (såna man har på sig i största hemlighet,översållade med Hello Kitty och inköpta på Lindex barnavdelning) Vardsgstrosor (som man har på jobbet,när man är ute och shoppar osv, underkläder som jag inte skulle dö av skam om någon såg) Kalastrosor (ett måste om du tex ska på krogen eller vistas på toaletter med vänner. Snygga, men inte så bekväma eller ens funktionella, då kalastrosor mest består av ett minimalt snöre som alltid försvinner in där inga snören alls borde försvinna) och Knulltrosor.
Det sista har jag massor av, men använder sällan (och det kan ni tolka hur ni vill) Det är trosor och underkläder som man inte kan ha på sig när man är på jobbet, inget man ligger och myser i på soffan efter duschen osv. Det kan handla om stickig spets, svettig lack eller string med mystiska pärlor istället för tyg.
Just det sistnämda inköptes för något år sedan för dejt med pojkvän. På med ny, svart/rosa BH som tryckte upp behagen till oanade höjder, och sedan på med ytterst tveksam troskontruktion. Aja, hade ju sett sjukt snyggt ut på retucherad modell på nätet, så mitt bleka arsle måste ju iaf få en liten upppiffning!
Sedan på med korsett och kort kjol. Damn it, snyggt även på mig! Men, nu till probmel ett: Då vanliga stringtrosor smyger in i fettet och försvinner utan spår, syntes de där fucking pärlorna VÄLDIGT bra utanpå min tajta kjol..Hmm...såg onekligen ut som jag led av en svår form av hemorojder.
Ah, well, lite sent att byta, bara att ta sig ur korsetten tar en halvtimma. Fick bli en lång kappa över. Fult, men ytterst funktionellt!
Väl framme på mysig resturang, var planen att slänga ner lite mat, dricka lite starkt och sedan hem för uppskattning av snygga knulltrosor.
Den som planerar vet då precis som jag, att det sällan blir som man vill. Precis när desserten skulle avklaras kom diverse vänner till honom in..och trots mitt ondaste öga och välplanerad spark på smalben, bjöd han naturligtvis in dom till bordet.
Och så in med mer dricka. Den som försökt vara trevlig och bekväm i ett sällskap du absolut inte vill vara i, vet hur svårt det är. Den som försökt vara trevlig och bekväm i ett sällskap du inte vill vara i, fast med en rad hårda pärlor i röven vet att det är näst intill omöjligt.
Kvällen slutade med att jag fick baxa in honom i taxi, där han somnade och dreglade ner min korsett. Jag har även ett vagt minne av att jag fick torka spyor på parketten, men det jag nog förträngt det mesta av.
Läxa lärd: Köp mindre knulltrosor, och mer fula boxershorts på barnavdelningen.
Ändå ingen som uppskattar vad du har på dig.
man får lixom dela upp dom i kategorier och använda dom därefter. Jag har numera ett system, där jag delar in dessa atteraljer i följande: Hemmatrosor (såna man har på sig i största hemlighet,översållade med Hello Kitty och inköpta på Lindex barnavdelning) Vardsgstrosor (som man har på jobbet,när man är ute och shoppar osv, underkläder som jag inte skulle dö av skam om någon såg) Kalastrosor (ett måste om du tex ska på krogen eller vistas på toaletter med vänner. Snygga, men inte så bekväma eller ens funktionella, då kalastrosor mest består av ett minimalt snöre som alltid försvinner in där inga snören alls borde försvinna) och Knulltrosor.
Det sista har jag massor av, men använder sällan (och det kan ni tolka hur ni vill) Det är trosor och underkläder som man inte kan ha på sig när man är på jobbet, inget man ligger och myser i på soffan efter duschen osv. Det kan handla om stickig spets, svettig lack eller string med mystiska pärlor istället för tyg.
Just det sistnämda inköptes för något år sedan för dejt med pojkvän. På med ny, svart/rosa BH som tryckte upp behagen till oanade höjder, och sedan på med ytterst tveksam troskontruktion. Aja, hade ju sett sjukt snyggt ut på retucherad modell på nätet, så mitt bleka arsle måste ju iaf få en liten upppiffning!
Sedan på med korsett och kort kjol. Damn it, snyggt även på mig! Men, nu till probmel ett: Då vanliga stringtrosor smyger in i fettet och försvinner utan spår, syntes de där fucking pärlorna VÄLDIGT bra utanpå min tajta kjol..Hmm...såg onekligen ut som jag led av en svår form av hemorojder.
Ah, well, lite sent att byta, bara att ta sig ur korsetten tar en halvtimma. Fick bli en lång kappa över. Fult, men ytterst funktionellt!
Väl framme på mysig resturang, var planen att slänga ner lite mat, dricka lite starkt och sedan hem för uppskattning av snygga knulltrosor.
Den som planerar vet då precis som jag, att det sällan blir som man vill. Precis när desserten skulle avklaras kom diverse vänner till honom in..och trots mitt ondaste öga och välplanerad spark på smalben, bjöd han naturligtvis in dom till bordet.
Och så in med mer dricka. Den som försökt vara trevlig och bekväm i ett sällskap du absolut inte vill vara i, vet hur svårt det är. Den som försökt vara trevlig och bekväm i ett sällskap du inte vill vara i, fast med en rad hårda pärlor i röven vet att det är näst intill omöjligt.
Kvällen slutade med att jag fick baxa in honom i taxi, där han somnade och dreglade ner min korsett. Jag har även ett vagt minne av att jag fick torka spyor på parketten, men det jag nog förträngt det mesta av.
Läxa lärd: Köp mindre knulltrosor, och mer fula boxershorts på barnavdelningen.
Ändå ingen som uppskattar vad du har på dig.
söndag 11 juli 2010
Den gången jag trodde jag ville bli frisör..
..var varken lyckad för mig eller offret. Jag är inte estetiskt lagd. Jag kan inte rita eller måla fantasifulla tavlor. Min dotter briljerar på detta området, och jag vet inte var hon fått det ifrån, då båda hennes föräldrar knepar i timmar med enkla streckgubbar.
Jag kan inte sjunga. Eller jo, det kan jag visst. Och jag hävdar å det bestämdaste att det ibland låter bra..men krossat finporslin och ylande hundar hävdar motsatsen.
Och klippa kreativa frisyrer..kan jag inte heller. Nu är vi inte vänner längre och jag tycker hon är en gnällspik, det växer ju ut igen!
Jag kan inte spela teater, göra skulpturer i lera eller ens sy korsstygn. Inte kan jag skriva heller. Fast det inbillar jag mig att jag kan, eftersom jag måste. Jag skriver på allt. Inget ungår min penna, krita, kolbit eller whatthefuckever jag får tag i. Det är dikter, ord, meningslösa meningar osv osv i oändligheters oändlighet.
Och jag älskar det.
En gång i forntiden skulle jag bli författare av hög rang, och därför attenderade jag en skrivkurs. Jag hade laddat upp med pennor som kostade mer än vad jag har matbudget på ett år, block, små fodral där pennorna skulle bo när de inte jobbade and so on. Jag gick dit en gång. Och fattade absolut ingenting.Helt nollställd över vilka krav de ställs på oss nya författare kom jag inte längre i mitt skrivande, och pennorna torkade i sina små fodral och dog. För kraven var enorma och jag är dålig på att hantera enorma krav. Du skulle analysera, dissikera, omstrukturera och positivisera allt du skrev. Alla -isera gjorde mig måttligt yr och förvirrad. Man skriver väl för att det är roligt? För att om jag INTE får skriva, blir det stockning på alla ord och snart säger man allt man tänker högt.
Det har hänt mig och det är inte roligt. Vissa sjunger högt utan att tänka på det. Jag pratar. Folk tittar. Byter diskret sida på trottoaren. Det är inte så kul. Därför måste jag skriva, men inte med en massa krav hängande över mig!
Alltså, min författar karriär blev kortlivad. Nu skriver jag böcker som staplas på hög i min dator. Och ingen behöver betala skrivarkurser, ingen behöver läsa dravlet och jag är mentalt insane ett tag till.
Hepp.
Jag kan inte sjunga. Eller jo, det kan jag visst. Och jag hävdar å det bestämdaste att det ibland låter bra..men krossat finporslin och ylande hundar hävdar motsatsen.
Och klippa kreativa frisyrer..kan jag inte heller. Nu är vi inte vänner längre och jag tycker hon är en gnällspik, det växer ju ut igen!
Jag kan inte spela teater, göra skulpturer i lera eller ens sy korsstygn. Inte kan jag skriva heller. Fast det inbillar jag mig att jag kan, eftersom jag måste. Jag skriver på allt. Inget ungår min penna, krita, kolbit eller whatthefuckever jag får tag i. Det är dikter, ord, meningslösa meningar osv osv i oändligheters oändlighet.
Och jag älskar det.
En gång i forntiden skulle jag bli författare av hög rang, och därför attenderade jag en skrivkurs. Jag hade laddat upp med pennor som kostade mer än vad jag har matbudget på ett år, block, små fodral där pennorna skulle bo när de inte jobbade and so on. Jag gick dit en gång. Och fattade absolut ingenting.Helt nollställd över vilka krav de ställs på oss nya författare kom jag inte längre i mitt skrivande, och pennorna torkade i sina små fodral och dog. För kraven var enorma och jag är dålig på att hantera enorma krav. Du skulle analysera, dissikera, omstrukturera och positivisera allt du skrev. Alla -isera gjorde mig måttligt yr och förvirrad. Man skriver väl för att det är roligt? För att om jag INTE får skriva, blir det stockning på alla ord och snart säger man allt man tänker högt.
Det har hänt mig och det är inte roligt. Vissa sjunger högt utan att tänka på det. Jag pratar. Folk tittar. Byter diskret sida på trottoaren. Det är inte så kul. Därför måste jag skriva, men inte med en massa krav hängande över mig!
Alltså, min författar karriär blev kortlivad. Nu skriver jag böcker som staplas på hög i min dator. Och ingen behöver betala skrivarkurser, ingen behöver läsa dravlet och jag är mentalt insane ett tag till.
Hepp.
onsdag 7 juli 2010
Troslös i Tyrolen
Klockan i väntrummet är kvart i nio. Alldeles för tidigt för vem som helst i allmänhet, och för någon stackare som just gått av nattskiftet är det för tidigt i synnerhet. Jag har ångest. Det gör lixom ont UTANPÅ skinnet, som om det ville göra en samlad kraftansträngning och krypa av mig. Jag svettas, kallsvett. Alla som har svettats fast de frusit vet hur fantastiskt otrevligt det är. Min mun är torr som en av farmors trehundra år gamla muffins som hon bjudit på de sista fem gångerna jag varit där, benen känns svaga och ja, jag tror bestämt jag kommer svimma.
Jag pratar naturligtvis som den evighetslänga väntan på att få komma in till gynekologen.
Oohh, kvittrar alla mina (kvinnliga) vänner, det är inget farligt aaaalls ju, bara slappna aaaaav, det är helt naturligt! Va? Jag vet inte var ni växte upp eller vad som räknades som naturligt i eran familj, men att ligga med benen i någon pervers BDSM -inspirerad metallställning och låta någon du inte känner gräva i dig med något som är misstänkt likt ett skohorn, det, mina vänner, är så långt ifrån naturligt man kan komma enligt mig! Men min gynekolog är snäll. Hon slår inte till mig på låret med skohornet när jag kniper ihop låren och pladdrar något om att jag är hemskt kissnödig och kanske inte alls skulle behöva bli petad där inne idag. Jag hade nog slagit mina patienter om jag varit henne. Komma på betställd tid och sen inte bresa..ja jag hade definitivt gett dom en liten rapp på benet! Men hon ler bara förstående och säger att det går över fort som bara den. Hon ljuger alltid. Det tar alltid jättelång tid. Det ska grävas, töjas, smörjas med ofantliga mängder glidmedel och sen, ja då ska det tas prover. Proverna gör ONT! De säger att det "kan stickas lite grann". Stickas?! Jag vet inte hur ett stick känns för er fellow gynekologvänner, men för mig är ett stick när man tex kliver på en geting. Deras "tops-in-i-livmodertappen-stick" känns som om de stoppat upp en brännmanet. Med taggtråd på de där snörena som simmar bakom. Det gör jävligtfucking ONT! Så förlåt mig då, om jag kanske inte slänger av mig trosorna redan i hissen av glädje för nästa gynbesök.
Och när man väl ligger där, blottad för omvärlden..hur kan NÅGON tycka det är normalt?! Och det värsta av allt..när man hör orden "jag ska bara ta in en till barnmorska/doktor/gynekologstuderande här", och sedan står det TVÅ stycken böjda över mig, medans jag nynnar hysteriskt på Rule Brittania och låtsas som att det är helt, totalt fucking normalt att två helt främmande människor står och diskuterar mina innersta (bokstavligt talat) delar. Och varför måste just den regionen ha chek ups?! Kan jag inte bara ringa om jag blir gravid, eller om jag märker att något ät fel? Om jag får lila flytningar, eller om något fastnat där inne och jag inte får ut det med fingrar, gaffel eller dammsugare, jag LOVAR att jag kommer och lägger mig frivilligt i S/M stolen..men tills dess, please, leave me be!
Och ja, när jag ser min gynekolog på ICA duckar jag automatiskt ner bakom grönsaksdisken. Inte för att hon kanske minns just MIG, men jag blir alltid illa till mods när någon som petat i mig med skohorn och tänger av metall vill hälsa.
Det känns lite kreepy, på något sätt...
Jag pratar naturligtvis som den evighetslänga väntan på att få komma in till gynekologen.
Oohh, kvittrar alla mina (kvinnliga) vänner, det är inget farligt aaaalls ju, bara slappna aaaaav, det är helt naturligt! Va? Jag vet inte var ni växte upp eller vad som räknades som naturligt i eran familj, men att ligga med benen i någon pervers BDSM -inspirerad metallställning och låta någon du inte känner gräva i dig med något som är misstänkt likt ett skohorn, det, mina vänner, är så långt ifrån naturligt man kan komma enligt mig! Men min gynekolog är snäll. Hon slår inte till mig på låret med skohornet när jag kniper ihop låren och pladdrar något om att jag är hemskt kissnödig och kanske inte alls skulle behöva bli petad där inne idag. Jag hade nog slagit mina patienter om jag varit henne. Komma på betställd tid och sen inte bresa..ja jag hade definitivt gett dom en liten rapp på benet! Men hon ler bara förstående och säger att det går över fort som bara den. Hon ljuger alltid. Det tar alltid jättelång tid. Det ska grävas, töjas, smörjas med ofantliga mängder glidmedel och sen, ja då ska det tas prover. Proverna gör ONT! De säger att det "kan stickas lite grann". Stickas?! Jag vet inte hur ett stick känns för er fellow gynekologvänner, men för mig är ett stick när man tex kliver på en geting. Deras "tops-in-i-livmodertappen-stick" känns som om de stoppat upp en brännmanet. Med taggtråd på de där snörena som simmar bakom. Det gör jävligtfucking ONT! Så förlåt mig då, om jag kanske inte slänger av mig trosorna redan i hissen av glädje för nästa gynbesök.
Och när man väl ligger där, blottad för omvärlden..hur kan NÅGON tycka det är normalt?! Och det värsta av allt..när man hör orden "jag ska bara ta in en till barnmorska/doktor/gynekologstuderande här", och sedan står det TVÅ stycken böjda över mig, medans jag nynnar hysteriskt på Rule Brittania och låtsas som att det är helt, totalt fucking normalt att två helt främmande människor står och diskuterar mina innersta (bokstavligt talat) delar. Och varför måste just den regionen ha chek ups?! Kan jag inte bara ringa om jag blir gravid, eller om jag märker att något ät fel? Om jag får lila flytningar, eller om något fastnat där inne och jag inte får ut det med fingrar, gaffel eller dammsugare, jag LOVAR att jag kommer och lägger mig frivilligt i S/M stolen..men tills dess, please, leave me be!
Och ja, när jag ser min gynekolog på ICA duckar jag automatiskt ner bakom grönsaksdisken. Inte för att hon kanske minns just MIG, men jag blir alltid illa till mods när någon som petat i mig med skohorn och tänger av metall vill hälsa.
Det känns lite kreepy, på något sätt...
söndag 4 juli 2010
Vuxen världens krav på lilla mig, jag ska vara smal, snygg OCH trevlig?! Jo..eller hur..
Idag köpte jag en ny parfym.. med bifogande tidning.
Och så köpte jag en bok och en dvd... med varsin bifogande tidning. Alltihop för bara 100 kronor.
Snabbköpskassörskan log:
- Mycket att läsa ikväll? Sedan tittade hon snopet på vågen till mitt lösgodis.
Så.. allt detta för bara etthundrafemtio riksdaler.
Lyx, tycker soffan, godiset och jag.
Första femtio sidorna, reklam. Sen kommer de spännande reportagen:
Få platt mage på fyra dagar!
Frisyrspecial!
Så blir du av med ditt X!
Redaktionens testpanel avslöjar
det kyssäkta läppstiftet.
Och spänningen blir oliiidlig när jag ska få reda på vilken träningstyp jag är:
På fråga 1 svarar jag: D. För jag är definitivt en igångsättare!
Fråga två är jag ju B. Ett socialt energiknippe. Japp det är jag.
Avkoppling för mig är.... det är... men soffan såklart! Med Tv, godis och jaaa det är ju jag! Det kan nog jämföras med meditation så då svarar jag D.
(tugg,tugg,tugg)
Ska vi se här... vilket djur påminner om mig:
en loj katt som vilar middag... en galen hackspett... en smidig panter (jawohl tats mee.)eller en snäll golden?
Hmmm.. men på den svarar jag hacks... äsch klart jag är en panter!
Femman och sexan fattar jag inte så det får bli vilda chansningar.. en är i alla fall en hantel eller heter det vantel?
Sjuan... eh, jag går sällan på krogen och jag ska börja äta frukt vilken dag som helst så det är väl ungefär samma som medvetet näringsintag.. D får det bli!
(tugg, tugg)
Åttan ljuger jag på.. sån jävla fräck fråga alltså!
Nian.. hmm.. jomen jag tränar bäst till vinden, fågelsång och mina egna andetag.. alltså när de inte hyperventilerar!
Och tian... A. Smal och vältränad? B. Kramgo? C. Naturligt stark och vig? Eller normal med en viss pendling. ...tsss. Jag svarar C så klart!
Då ska vi räkna här... åh, så komplicerat.. vända sida hela jävla tiden!
(tugg,tugg)
Sega Susanne? Hur fan.. men jag.. vad då ljuger?
Ok, då börjar vi om igen.. på ettan svarar jag......
Och så köpte jag en bok och en dvd... med varsin bifogande tidning. Alltihop för bara 100 kronor.
Snabbköpskassörskan log:
- Mycket att läsa ikväll? Sedan tittade hon snopet på vågen till mitt lösgodis.
Så.. allt detta för bara etthundrafemtio riksdaler.
Lyx, tycker soffan, godiset och jag.
Första femtio sidorna, reklam. Sen kommer de spännande reportagen:
Få platt mage på fyra dagar!
Frisyrspecial!
Så blir du av med ditt X!
Redaktionens testpanel avslöjar
det kyssäkta läppstiftet.
Och spänningen blir oliiidlig när jag ska få reda på vilken träningstyp jag är:
På fråga 1 svarar jag: D. För jag är definitivt en igångsättare!
Fråga två är jag ju B. Ett socialt energiknippe. Japp det är jag.
Avkoppling för mig är.... det är... men soffan såklart! Med Tv, godis och jaaa det är ju jag! Det kan nog jämföras med meditation så då svarar jag D.
(tugg,tugg,tugg)
Ska vi se här... vilket djur påminner om mig:
en loj katt som vilar middag... en galen hackspett... en smidig panter (jawohl tats mee.)eller en snäll golden?
Hmmm.. men på den svarar jag hacks... äsch klart jag är en panter!
Femman och sexan fattar jag inte så det får bli vilda chansningar.. en är i alla fall en hantel eller heter det vantel?
Sjuan... eh, jag går sällan på krogen och jag ska börja äta frukt vilken dag som helst så det är väl ungefär samma som medvetet näringsintag.. D får det bli!
(tugg, tugg)
Åttan ljuger jag på.. sån jävla fräck fråga alltså!
Nian.. hmm.. jomen jag tränar bäst till vinden, fågelsång och mina egna andetag.. alltså när de inte hyperventilerar!
Och tian... A. Smal och vältränad? B. Kramgo? C. Naturligt stark och vig? Eller normal med en viss pendling. ...tsss. Jag svarar C så klart!
Då ska vi räkna här... åh, så komplicerat.. vända sida hela jävla tiden!
(tugg,tugg)
Sega Susanne? Hur fan.. men jag.. vad då ljuger?
Ok, då börjar vi om igen.. på ettan svarar jag......
Glrpadkmdljua!
Jag börjar ångra min Thailand resa i november. Om jag inte klarar 29 grader inomhus nu ens, hur ska jag då överleva den hettan? Kollade biljetterna och naturligvis, inte ombokningsbara. Annars hade jag gärna åkt dit under regnsäsongen. Tänk så avslappnande med ett trevligt, svalkande monsunregn varenda gång man gläntar på bungalow dörren. Just nu låter det som heaven!
Frästen finns det ac på rummet där. Här består min ac av mig själv, frenetiskt viftande med någon tidning. Det är inte samma sak, för er som undrar.Inte samma sak alls. Inte ens i närheten. Men jag kommer ha en grymt tränad högerarm, for what it´s worth..
Frästen finns det ac på rummet där. Här består min ac av mig själv, frenetiskt viftande med någon tidning. Det är inte samma sak, för er som undrar.Inte samma sak alls. Inte ens i närheten. Men jag kommer ha en grymt tränad högerarm, for what it´s worth..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
