Den gången jag trodde jag ville bli frisör..

..var varken lyckad för mig eller offret. Jag är inte estetiskt lagd. Jag kan inte rita eller måla fantasifulla tavlor. Min dotter briljerar på detta området, och jag vet inte var hon fått det ifrån, då båda hennes föräldrar knepar i timmar med enkla streckgubbar.
Jag kan inte sjunga. Eller jo, det kan jag visst. Och jag hävdar å det bestämdaste att det ibland låter bra..men krossat finporslin och ylande hundar hävdar motsatsen.
Och klippa kreativa frisyrer..kan jag inte heller. Nu är vi inte vänner längre och jag tycker hon är en gnällspik, det växer ju ut igen!
Jag kan inte spela teater, göra skulpturer i lera eller ens sy korsstygn. Inte kan jag skriva heller. Fast det inbillar jag mig att jag kan, eftersom jag måste. Jag skriver på allt. Inget ungår min penna, krita, kolbit eller whatthefuckever jag får tag i. Det är dikter, ord, meningslösa meningar osv osv i oändligheters oändlighet.
Och jag älskar det.
En gång i forntiden skulle jag bli författare av hög rang, och därför attenderade jag en skrivkurs. Jag hade laddat upp med pennor som kostade mer än vad jag har matbudget på ett år, block, små fodral där pennorna skulle bo när de inte jobbade and so on. Jag gick dit en gång. Och fattade absolut ingenting.Helt nollställd över vilka krav de ställs på oss nya författare kom jag inte längre i mitt skrivande, och pennorna torkade i sina små fodral och dog. För kraven var enorma och jag är dålig på att hantera enorma krav. Du skulle analysera, dissikera, omstrukturera och positivisera allt du skrev. Alla -isera gjorde mig måttligt yr och förvirrad. Man skriver väl för att det är roligt? För att om jag INTE får skriva, blir det stockning på alla ord och snart säger man allt man tänker högt.
Det har hänt mig och det är inte roligt. Vissa sjunger högt utan att tänka på det. Jag pratar. Folk tittar. Byter diskret sida på trottoaren. Det är inte så kul. Därför måste jag skriva, men inte med en massa krav hängande över mig!
Alltså, min författar karriär blev kortlivad. Nu skriver jag böcker som staplas på hög i min dator. Och ingen behöver betala skrivarkurser, ingen behöver läsa dravlet och jag är mentalt insane ett tag till.
Hepp.