BUP, någon?

Jag skäms sällan för mina barn. Inte ens när Karolin trycker i med "..och född är Herren Jesus Kviiist" på julavslutningen i kyrkan. De skäms dock för mig ibland. Jag undrar ibland hur det kommer bli när vi sitter på hemmet tillsammans, eftersom det inte skiljer så mycket i ålder mellan oss..När jag är 87 är Thor 70..Vi kan åka på pensionärs resor tillsammans och ha rysligt trevligt!
Och jag älskar älskar älskar mina barn. Alla tre. Vansinnigt och gränslöst och så där ytterst moderligt. Men ibland, älskade glin, driver ni mig till den berömda randen.
Det är bara två år mellan Karolin och Viking. Och syskonkärleken sprudlar. Ibland är det syskon-mys i soffan. Men mest är det Viiiiikiiing lägg aaaaav och Du sloooog mig och bla bla bla tills öronen blöder och det inte hjälper att räkna till tio. Fuck, det hjälper inte att räkna till enmiljonfemtusenåttahundrasextiotvå.

Scenario:

Viking ylar som en besatt vargbebis mot fullmåne.
Jag kommer, förståss, till undsättning.
Han sitter stadigt i sin gåstol. Med ett prydligt avtryck små sylvassa tänder i sin mjuka bebisarm.
-Karolin, har du BITIT din lillebror?!
-Nej.

(ett, två, tre...)

-Jasså? Vad är det här då, säger jag med den där myndiga mamma rösten som jag själv tycker är lite läskig men som jag vant mig med vid det här laget.
-Bitmärken, förklarar hon. Som att jag var dum i huvudet.
-Och var han han fått dom ifrån?
-Han klämde sig.
-Var?!
-I min mun, mellan tänderna.

Tilt. She got me.

Hon ljuger ju inte. Lilebrors arm har ju bevisligen varit i hennes mun.
Jag vet inte om jag ska skälla eller inte. Det blir inte. Jag räddar istället min yngsta avkomma bort från sin munhuggande syster. Barn är smarta. Mina är smartare än mig. Det bådar inte gott.

Nu är dom ju tack och lov större och bits inte (bara ibland) och jag är väl den som gör deras liv surt nu.

-Mamma snälla sluta sjunga! ber dottern när vi går på ICA och jag puttar vagn och halvylar Sweet Misery med Lisa Miskownågonting på högsta volym.

Nej du, lilla hjärtat. Jag är vuxen och du är ett glin och tills du är 18 är du underordnad mig.
Så vill jag sjunga med tillhörande höftrörelser, eller bada i sjön med din badring runt midjan, så är det min fulla rättighet som töntig förälder.
Tycker du att det stör dig?
Ring BRIS.