Livrädd med stil...

Det är inte jag.

Märkliga saker gör jag när är rädd. Rensa ugnen till exempel. Och riktigt ordentligt, skruva loss allt och dra fram hela jävla spisen och gnugga, gnugga...

Min farmor har sagt till alla sina väninnor att jag ska till Thailand om några månader, som hon tror ligger i Bagdad. Eller så är det Uganda som ligger i Egypten... vilket som.

Jag kommer alltså inte från en speciellt korkad familj... den är nog synnerligen normal så länge vi inte pratar geografi, biologi, eller mattematik, politik, fysik.... faktiskt så pratar vi bäst när vi inte pratar.
Thailand. Dit ska jag i höst. Och jag ska stiga på planet skrattandes. Inte så där lite fniss, fniss utan vrålskrattandes, och det enda sättet jag kan göra det är genom att dricka mycket champagne. Alltså massor av champagne.

Livrädd med stil?

Nej. Jag skiter i stil!

Medan planet lyfter så kommer jag att skratta åt alla muttrar som kan råka falla av motororna och sen ska jag kittla lilla terroristas med tamedsåmångasommöjligtidödentankar och han kommer att bli jätte glad. Och sen kan jag nog, skrattandes, hjälpa till att livrädda piloten med massiv allergichock (räkorna han åt igår.. asshole) samtidigt som jag talar lugnande till den andra piloten som är ny och inte vet hur man hanterar spakarna för jisses... jag är ju en fucking expert på spakar liksom...

Sen ska jag nog sova resten av vägen, för det behöver jag....

Och när jag sedan vaknar på utländsk mark (oh thank U God!) så bryr jag mig inte ett dugg om att jag precis fått min mens för jag ska ju ändå bada i röda havet så det går ju bra...

Fuck.... Ajax, Ajax..vad kan jag mer skura??

Köksluckorna?

Barnen?
Hunden?
Mig själv?



*snyft*



Kära Högre makt som jag inte tror på och som antagligen hatar mig:

Se till att jag och mina barn kommer levande dit och levande hem... tillsammans.. alltså inte efter ett år i fångenskap utan om en vecka, med stil... som vi har bestämt!