Den vårvinterdagen jag trodde jag skulle dööö!

Vaknar flera gånger under natten, svårt att svälja mitt eget saliv. Klockan sju sätter jag mig febrigt upp ur sängen, kravlar mig ut på toaletten... har jag svalt en septitank eller nåt?

Gråtande ringer jag och sjukanmäler mig och den som svarar låter chockad och undrar om det verkligen är min röst? Har någon dött eller har jag brutit ihop (finally) eftersom jag gråter?

Skickar iväg barnen till skolan, tittar på hunden, säger hypnotiskt:

- Du behöver inte kissa, du behöver inte gå ut...

Han lägger huvudet bedjande på sned, jag snyftar:

- Kissa *snyft* var du vill...

Somnar.

Vaknar och ringer vårdcentralen:

- Hjälp... jag tror jag dööör!

Får en tid direkt, drar på mig jackan ovanför pyjamasen och knyter en halsduk runt huvudet och går över berg, genom storm och vilda isbjörnar, flera mil liksom. En del stannar och tittar på mig och jag låtsas vara spetälsk. Tänk om det är spetälska i halsen?!?!

På vårdcentralen finns bara pensionärer och jag. Men det är bara jag som är sjuk, jävla puckon som slösar med min tid och inga läkare pratar svenska så att man förstår. Tanterna beklagar sig till sköterskorna och ännu en gång jävla purjon som skiter i mig för jag är den enda som är sjuk. Kanske dör till och med.

Till slut kommer min läkare. En gammal, svensk, överlevande läkare från long time ago. Han hasar sig, med små, små steg framför mig och jag, som är döende, funderar på om jag ska slänga upp honom på min axel så vi kommer in i undersökningsrummet någon gång. De låtsassjuka tanterna är gröna av avund och jag tror att det var honom de alla ville ha... istället fick de Abdullah eller nåt, som ingen förstår.

- Jaha... var har du ont lilla vän? frågar han medan han darrande försöker skriva i journalen.

- Halsen och minst hundra grader feber!

- Jaha... då ska vi titta, gapa stort, håll ner tungan, nej... ut med tungan, så där ja och ojoj... det där måste göra ont.. fullt med blåsor i hela svaljet, vad jobbar du med?

- Prostituerad.

Han tittar snabbt på mig sedan in i halsen igen.

- Bara skojar, jag är uteliggare... *snyft* skojar igen... jag är en döende packsalsarbetare... på alla sätt.

- Men lilla vän, varför så ledsen?

- Vet inte.. eller jag är inte ledsen tror att det är tårkanalsinfluensa?

Han skrattar och hasar sig fram mot datorn. Han klickar på allt som syns men inte där man ska. jag vill dö.

- Kan det vara galna kosjukan? fågelinfluensan... gonorre´?

Han ler allvarligt.

- Nej du, kära lilla vän... det är ett ilsket virus bara.

- Ja... jävla ilsket och det är nog därför jag gråter för det gör jag när jag är ilsken. Åh herreguuud så ont det gör när jag sväljer.

Han lyckas äntligen klicka rätt och skriver ut något som jag ska gurgla halsen med, tar mig i hand och säger att jag ska krya på mig och äta så många alvedon som jag vill. Jag gråter och säger att han måste ge mig antibiotika eller döda mig för jag har så mycket att göra denna veckan. Han ler och säger att allt får plats så småning om?

Tanterna stirrar på mig när jag går ut och jag pekar gråtande mot hans rum:

- Den jäveln dumpade mig efter att han smittat mig med klamydia... ta Abdullah istället och säg bara... A N T B I O T I K A... och ni andra, tja..be om en..en..dildo, eller nåt..