Bättre än att ligga, helt klart.

Tops. Djävulens påfund. Värre än knark är dom, de små jävlarna. Jag bara måste, måste, måste veta att det finns tillgängliga tops att köra in i örat flera gånger om dagen. Man ska inte göra så, säger min pappa. Han är dock ingen tillförlitlig källa eftersom han petar sina öron med tändstickor. Man ska inte göra så, säger mitt ex, men han är ännu mer opålitlig i topsfrågan eftersom han petade rent sina öron med en sån senast för cirkus åtta år sedan. (och detta vet jag med säkerhet, för det var jag som petade och jag som slant och knäckte hans precious trumhinna.)
Man ska tydligen bara göra rent ytterörat säger alla tops-diktatorer unisont, för annars kan trumhinnan skadas (back to exet) men va faaan...det är ju SKÖNT!
Det är ju som att ge p-piller och kondomer till två attackbrunstiga tonåringar och säga att ni får ha allt detta, men ni får inte ligga. Hallå lixom? Att vrålpeta öronen tills det svider måste vara någon slags mänsklig rättighet. Och jag struntar i vad som kan gå sönder. Precis som rökaren struntar i att lungorna blir små, svarta och i panik försöker söka skydd någonstans bakom mjälten varje gång han tänder en cigg.
Öronen måste få petas.
Men det jäkla beroendet...topsberoendet. Det är vansinnigt jobbigt. Och man ska välja rätt sort med, det är en djungel där ute people! Tops everywhere, i olika modeller och material.
Stod för att tag sen med mitt vanliga topspaket i handen, då jag upptäckte ett helt nytt, ännu obeprövat märke. Skulle jag våga? Skulle jag byta bort mina blå plastpinnar med perfekt avvägd mängds ludd, mot något nytt och farligt?
Mm, jag vågade. Tog steget. Köpte mig tops med ekoligisk träpinne, lite mindre fluff på än mina vanliga. Kändes enormt bra. Så miljömedvetet av mig! Mindre plast och så, vilken grej. Jag kände polarisarna växa på sig bara av att vandra fram till kassan med mitt eminenta topsinköp. De var ju lite dyrare men hey, det är nog fan så mycket bättre att spola ner dom här i toan än de där miljöbovarna till tops jag brukar inhandla!
Kommer hem, sliter upp paketet.
In med en tops och klikliklikliAJ! Träpinnar i miljöns ära, säkert fine and dandy. Små, brutalklena träpinnar som ska vispas runt i öron, katastrof! Naturligvis knäcktes den. Och inte på mitten. Nej nej. Utan den fan gick av alldeles där det vita börjar, och långt in var den med. Till råga på allt var fluffet så tunt, att det skavts av och nu låg ÄNNU längre in i öran än den massakerade pinnen. Dubbelont.
Kontentan av detta är, att miljövänligt suger. Oftast. Och var är frästen den globala uppvärmmgen?! Hallå, jag fryser ju förståndet ur mig när jag går och köper mina öronpetare!
Missförstå mig inte, jag är ett stort fan av miljön. Verkligen. Men om den ska konkurera med mina tops, kommer den aldrig vinna. Jag går tillbaka till mina trogna Johnson & Johnson igen. Så kan miljön kan ta sig i arslet. Helt högaktningsfullt.

Och du kanske borde träna ku***...?!

På ett gym någonstans i Sverige

- Nej, jag vill bara ha ett kort för en månad (den billiga varianten) vet ju inte om jag gillar det? Jag menar.. är detta ett såpass bra gym så att jag tänker stanna för även om jag har typ massor av pengar för det har jag så slänger jag dem ju inte sjön! Och därför har jag också tagit på mig mina fulaste träningskläder för jag har andra snygga... dyra, hemma.

Hon tittar på mig och kväver ett gäsp.

- Ok... men vi måste ta ett foto på dig så om du ställer dig här framför kameran...
- Va? Varför då?
- Jo, eftersom det är ett personligt kort och ingen annan ska kunna stjäla det och sedan komma hit och låtsas att de är du.
- Men ingen kommer att stjäla det så det behöver jag inte!
- Alltså, alla måste ta ett kort!
- Men inte jag så...

Tittar mig i spegeln bakom flatmagebimbon och nä... inget foto idag!

- Då kan jag tyvärr inte ge dig ett kort.
- Men... här, ta ett foto på henne istället så kan vi låtsas det är jag. Damen bredvid vrider sig ur mitt grepp och fräser något om medicinering och högt blodtryck.

Jag suckar och ställer mig framför kameran. Rotar i fickan och drar upp ett läppglans för att rädda vad som räddas kan.

Klick!

- Oj då... men vi tar ett till, flinar flatmagen. Jag rättar till håret lite snabbt och ler.

Klick!

- Eh... vill du så kan jag ett till? fnissar hon.
- Nej, det vill jag inte och du ser själv jävligt dum ut på din bild... bara så du vet! Hon ler och ut kommer ett inplastat träningskort som hon fnissar lite åt innan hon räcker det till mig.

- Du kan bara vänta här så kommer instruktören och visar dig hur maskinerna fungerar. Jag sätter mig ner brevid en tavla på en bodypumpad kvinna i minimal bikini. Precis så ska jag se ut efter en månad... hjupp det ska jag.

Bill och Bullinstruktören anländer. Han har handledshandskar på sig och även han, en väldigt vältränad mage. Vi går in i gymmet och alla kämpar, flåsar och nog tycker jag att det luktar lite fis och det är inte jag.

- Vad är du ute efter? Bra kondis eller muskler?
- Ett starkt psyke! svarar jag och ler. Han ler inte.

Han tittar på mig uppifrån och ner och jag drar snabbt in magen och putar lite med rumpan. Kanske lite med brösten med.

- Jag har ett pass som jag tror skulle passa dig. Jag fnissar åt ett pass som ska passa mig.

- Magen, brösten och rumpan kommer att bli det som jag tycker vi ska koncentrera oss på. Hm, men... även låren och armarna.

Jag sjunker ihop, nickar och låtsas medveten om mina brister. Jag berättar ursäktande att jag på typ bara en månad fött sju barn men att jag tidigare varit väldigt vältränad.

Efter en timmes genomgång av mitt personliga pass får jag mitt träningskort som jag ska ta med mig varje gång tills jag själv kommer ihåg vilka maskiner jag ska använda.

Längst ner har han skrivet:

Bäckenbottensträning bör även göras mellan varje station för att stärka blablablö-musklerna och förhindra ytterligare förslappning.

Jävla idiot!

Just de musklerna är det minsann inget fel på!