Bättre än att ligga, helt klart.

Tops. Djävulens påfund. Värre än knark är dom, de små jävlarna. Jag bara måste, måste, måste veta att det finns tillgängliga tops att köra in i örat flera gånger om dagen. Man ska inte göra så, säger min pappa. Han är dock ingen tillförlitlig källa eftersom han petar sina öron med tändstickor. Man ska inte göra så, säger mitt ex, men han är ännu mer opålitlig i topsfrågan eftersom han petade rent sina öron med en sån senast för cirkus åtta år sedan. (och detta vet jag med säkerhet, för det var jag som petade och jag som slant och knäckte hans precious trumhinna.)
Man ska tydligen bara göra rent ytterörat säger alla tops-diktatorer unisont, för annars kan trumhinnan skadas (back to exet) men va faaan...det är ju SKÖNT!
Det är ju som att ge p-piller och kondomer till två attackbrunstiga tonåringar och säga att ni får ha allt detta, men ni får inte ligga. Hallå lixom? Att vrålpeta öronen tills det svider måste vara någon slags mänsklig rättighet. Och jag struntar i vad som kan gå sönder. Precis som rökaren struntar i att lungorna blir små, svarta och i panik försöker söka skydd någonstans bakom mjälten varje gång han tänder en cigg.
Öronen måste få petas.
Men det jäkla beroendet...topsberoendet. Det är vansinnigt jobbigt. Och man ska välja rätt sort med, det är en djungel där ute people! Tops everywhere, i olika modeller och material.
Stod för att tag sen med mitt vanliga topspaket i handen, då jag upptäckte ett helt nytt, ännu obeprövat märke. Skulle jag våga? Skulle jag byta bort mina blå plastpinnar med perfekt avvägd mängds ludd, mot något nytt och farligt?
Mm, jag vågade. Tog steget. Köpte mig tops med ekoligisk träpinne, lite mindre fluff på än mina vanliga. Kändes enormt bra. Så miljömedvetet av mig! Mindre plast och så, vilken grej. Jag kände polarisarna växa på sig bara av att vandra fram till kassan med mitt eminenta topsinköp. De var ju lite dyrare men hey, det är nog fan så mycket bättre att spola ner dom här i toan än de där miljöbovarna till tops jag brukar inhandla!
Kommer hem, sliter upp paketet.
In med en tops och klikliklikliAJ! Träpinnar i miljöns ära, säkert fine and dandy. Små, brutalklena träpinnar som ska vispas runt i öron, katastrof! Naturligvis knäcktes den. Och inte på mitten. Nej nej. Utan den fan gick av alldeles där det vita börjar, och långt in var den med. Till råga på allt var fluffet så tunt, att det skavts av och nu låg ÄNNU längre in i öran än den massakerade pinnen. Dubbelont.
Kontentan av detta är, att miljövänligt suger. Oftast. Och var är frästen den globala uppvärmmgen?! Hallå, jag fryser ju förståndet ur mig när jag går och köper mina öronpetare!
Missförstå mig inte, jag är ett stort fan av miljön. Verkligen. Men om den ska konkurera med mina tops, kommer den aldrig vinna. Jag går tillbaka till mina trogna Johnson & Johnson igen. Så kan miljön kan ta sig i arslet. Helt högaktningsfullt.