Egentligen brukar jag inte bry mig, men några dagar i månaden blir allt så jäkla jobbigt. När man går på stan och kyrkklockorna klämtar får jag en våldsam lust att spränga kyrkan i bitar och sätta de förvånade och stumma klockorna som gravsten ovanpå ruinerna.
Men det gör jag inte. Inte för att jag är en "fin flicka" med inget temperament utan bara för att jag inte vet hur man spränger saker. Kasta vet jag men spränga, nej.
Lite synd. Och jag har ju sett en massa film i mina dar. Där sprängs allt, och har resulterat i att jag får lätt panik när grannen eldar löv på våren, om nu tunnan de eldar i skulle sprängas och komma farande in i mitt vardagsrum som en missil.
Sånt har säkert hänt, i USA.
Men saken är den, att jag inte vet hur jag spränger saker. men jag vet hur man blöder ut säkert femton liter blod en gång i månaden, under sju underbara dagar.
Jag har mens. Kvinnor som har mens bör alltid bli förlåtna eftersom de förväntas vara i obalans så det är jag. I kraftig obalans. Jag kan inte äta nog med choklad och jag kan inte reta mig nog på folk och fä... på tv, på gatan, på torget, i telefon eller i hemmet. Rrrrrrrrretar mig gör jag....
Jack Nicholson is da man... han är på tv ibland och spelar en hypokondrisk, bakterieskräckladdad och otrevlig man. Vi är lika han och jag... om vi skippar hypokondrin och bakterierna. Mitt hem är nämligen fullt av dammråttor. Telefonen har ringt hela dagen men struntar i det. Orkar inte. Jag ligger ju i sängen och skriv ett sms för faaan
Men om en dag eller två är det över och jag är mitt vanliga glada, positiva och charmiga jag igen... örk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar