Referenser, tack!

Tips, Lotto, V75 and so on.. Vi är ett glatt spelande folk som gillar kittlande risker och tror att storvinsten ligger oss precis runt hörnet. Svenska staten har insett detta och all spelverksamhet som drar in miljarder och åter miljarder ligger i deras händer.. När det gäller arbete så tar vi inte lika stora risker, vi vill ha referenser på de vi anställer och vi som vill bli anställda kontrollerar företaget som vi skulle kunna tänka oss att arbeta i. Det vore ju dumt att anställa någon eller börja på ett företag som man inte kontrollerat först. När det gäller kärlek blir vi ett spelande folk igen. Vi utgår blint och kärleksfullt att den nya partnerns säljargument och historik är sann: "Mina föräldrar har skaffat besöksförbud mot mig men det är inte mitt fel, de är psykiskt störda och deras hund med... han som gjort att jag haltar så här." "Mina barn är så bortskämda och det är mitt X:s fel, hon har vänt dem mot mig helt utan anledning och de ringer bara när de vill ha pengar." "Vänner är helt överskattat... jag vill bara leva med min partner, det är allt jag behöver och jag är den mest kärleksfulla i hela världen, bara vi två i en egen skön bubbla... utan några störande moment" Vi blir högrisktagare och även om den där känslan av att något inte stämmer kittlar en i magen så tänker vi: "men... det blir säkert annorlunda med mig, jag ska nog få allt att bli bra." Ett bra exempel på det är ju alla kvinnor som vallfärdar till fängelser för att omvända en och annan kriminell men... inget är ju omöjligt så det kan ju också bli bra, men priset du får betala kan bli ganska högt. Detta gör ju också att vi bör fundera över våra egna referenser. Vad säger dina X om dig, vad skulle dina barn säga, dina syskon eller dina föräldrar? Vågar du ta reda på det?? Och ännu värre... vågar jag? Ohh yäs fuck it, I´m awsome don´t you know?

Fabriken är stängd

Åh, nu var det längesedan jag förlorade mig i bloggträsket. Så pass längesedan, att jag hunnit med bedriften att få två barn till. Carl Axel Oscar och Penny Inez Victoria. Men nu är det stopp. Avelsförbudet har inställt sig. Vore jag en häst hade jag varit triangelmärkt gånger tre. Jag trodde väl inte att min arma själ skulle utstå prövningen av två små till efter att i flera år försökt få ordning på de jag hade anförskaffat mig tidigare..men tydligen innehar jag en något sadistisk ådra som måste få utlopp ibland. Barn är ju, när allt kommer omkring, bara kortväxta vuxna som inte förstår sitt eget bästa, inte har en aning om vad personlig hygien är samt kostar hutlösa summor med pengar. Och då pratar vi bara överlevnad. The basic stuff. Utöver mat ska de tydligen också ha saker, kläder, stimulans.. de ska gå på dyra dagis, de ska vallas runt i simhallar, lekland, tivolin och man får alltid betala den där dyra vasen som de lyckas slå sönder hemma hos grannen. Egentligen borde man få barn mer om ett straff för sina mänskliga svagheter. Men allt detta till trots..och nu när jag inte ska skaffa fler..känner jag på något sätt att..en bebis till vore ju bara sååååå mysigt!