Vem vill bada naken?

Detta är ett nakenbad. Me lööve nakenbad men, löövar inte priset, 55 kronor för en brygga och sol?

Precis som alla andra dagar gick jag glad, mysig och bekväm till mitt älskade Kallis.

Men just denna dagen, i anslutning till kiosken, satt obekvämligheten Charlotta och bläddrade i en tidning. Jag ångrade mitt godissug och skulle precis vända tillbaks till min liggplats när hon fick syn på mig;

- Men... är det inte L? kvittrade hon och lade ifrån sig tidningen.
- Nej eller jo.. hej, svarade jag och log.
- Gud vad kul att se dig, sa hon och for upp i min nakna famn.
- Eh, ja... kul att se dig med, stammade jag och kände mig naknare än naknast. Efter alla hövlighetsfraser om hur länge sedan det var som vi setts, bestämde hon sig för att flytta till min plats för att "catcha upp" som hon sa.

Hon beklagade att hon hört att stackars jag skilt mig medan hon berättade om sitt otroligt lyckliga femtonåriga äktenskap. Han hade till och med köpt nya bröst till henne efter deras andra barn, visade hon glatt. Jag tittade på mina egna och aldrig hade de varit hängigare. Sedan visade hon ärret från sin bukplastik som hade varit värt varenda öre medan jag tappert drog in min egen som envisades med att lägga sig på sidan där jag halvlåg. Jag drog ner mina solglasögon och försökte sola.

En del människor kan inte sluta prata, tänkte jag medan hon pladdrade på om alla sin utlandsresor med den lyckliga familjen. Jag låg och förbannade Gud för att jag aldrig varit i Tunisien, inte heller på Barfuckingbados och att mina barn inte fått se annat än... Finland. Och att jag inte heller hade en, vad nu bilmärket nu än hette, rishög är min melodi... eller taxi ibland.

- Ska vi bada? sa hon plötsligt och jag tänkte yes... i detta iskalla vattnet vinner vikingen jag och vi gick iväg till trappan.

Idag var vattnet väldigt kallt, kan jag säga till mitt försvar. Jag var dessutom lite yr av solen. Hon gjorde ett galant svanhopp (varför heter det svanhopp för... har ni sett svanar dyka? med magen först, som jag.) Hon dök ljublande upp och ner och ner och upp igen.

Jag kan inte dyka utan att hålla för näsan så det gjorde jag inte utan gick ner för trappan med de andra tanterna. Tant efter tant pingvindök i ett bestämt led, sedan var det min tur. Alltså, min tvekan berodde på att jag, jag vet inte... kanske har jag dåligt hjärta eller nåt?

Miss perfekt svanade runt i isvattnet och tjatade... pingvinerna bakom mig tjatade;

- Kom igen nu... bara dyk... amen hallå.. kan du akta dig, dyk nu då!

Jag dök inte, gick tillbaks uppför trappan samtidigt som jag fes varje steg jag tog. Tror det var av rädsla.

Jag lade mig på min handduk och drog ner solglasögonen.

Så anlände hon-den-det. Kramade ur sina långa hårförlängningar samtidigt som hon berättade hur skönt det var.

Det var då jag såg den....

den största, gula, infekterande, snorkråkan hängande utfrån ena näsborren.

Jag log och sade inget, medan hon gick in i restaurangen för att köpa kaffe...



-



Ibland kan de minsta sakerna glädja en.